En betraktelse i torkans tider.

När jag går över min torra gräsmata så infinner sig känslan ganska snabbt av att något är fel. Visst har vi haft det torrt förut och visst har gräsmattan även tidigare varit lite bränd i kanterna, men inget som det här. Tankarna för mig till andra delar av världen där vi vet att torkan är mer eller mindre vardag. Så ska det inte vara här. Vattnet och tillgången på det har alltid varit så självklar.

Runt min vattenpump är gräset grönt och frodigt, antagligen den enda platsen i hela trädgården. All vårens sodd har torkat bort och vattningsförbudet gör att jag låter den göra det, jag klarar mig utan mina hemodlade morrötter men jag klarar mig inte utan vatten.

Torkan skapar oro. Lantbrukarna oroar sig för sina skördar, djurbönderna för hur de ska hitta foder till sina djur och det har talats om att de kommer behöva slakta i högre takt än de brukar. Vi brukar uppmanas att köpa svenskt, för att stötta bönderna. Nu också som en följd av torkan för att minska köerna till slakterierna och förhoppninsvis ge bönderna bra avkastning på sin produktion.

Vi behöver se långsiktiga lösningar. Pär Holmgren, naturskadespecialist hos Länsstyrelsen, säger till ETC Göteborg att det kommer bli allt vanligare med den här typen av torka, även om det inte är självklart att det blir torka varje år, vädret kommer fortsätta variera. Han menar att vi måste ta klimatfrågan på större allvar och ställa om till ett fossilfritt samhälle i snabbare takt än vi gör nu.

Jag håller med honom. Vi behöver ställa om och vi behöver göra det nu. Vänsterpartiets förslag är en fossilfri region till 2030 och ett samhälle med 100 procent förnybar energi senast år 2040. Det är möjligt. Men det räcker inte att komma med förslag som att du och jag ska sortera soppor eller handlar miljömedvetet det krävs samhälls förändringar. För en framgångsrik klimatomställning krävs ett rättviseperspektiv som förenar det gröna perspektivet med det röda. Det krävs ökade investeringar i förnyelsebar energi, hållbara bostäder och gröna transporter. När skatter och lagstiftning stimulerar de hållbara alternativen kan vi minska utsläppen.

Mitt i allt är det fint att se hur samhället går ihop. Jag ser annonser på Facebook där folk erbjuder lantbrukare att komma och slå deras obrukade marker och kommuner ser till att även deras marker används. Det är härligt att se, avsaknanden av politisk pajkastning är befriande.
Delvis sitter vi i klorna på EU. Regeringen har sökt stöd från EU:s krisfond men har små förhoppningsar om att få några större summor. Några menar att staten inte kan gå in och ge stöd eftersom det skulle missgynna konkurensen på EU:s gemensamma marknad. Andra menar att det är en sådan akut situation att det handlar om att göra allt som går för att rädda situationen. En sökning bland EU:s dokument kring jordbruksstöd ger inget enkelt svar. Men finns det en möjlighet att svenska staten kan hjälpa bönderna så borde vi göra det. Vi gjorde det med bankerna och vi gjorde det med SAAB, då var summorna betydligt högre. Kan vi sak vi hjälpa även bönderna. Det om något tjänar vi alla på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.