Vi som står på en lista för Vänsterpartiet representerar alla partiet. Vi driver inte personvalskampanjer och mina tankar och texter här ska inte heller ses som det. Hur det än är med personfixeringen bland de andra partierna och möjligheten att kryssa för att flytta upp någon så är det ändå speciellt att att ha fått möjligheten att stå överst på en riksdagslista.
För det första är det hedrande. Förtroendet människor har visat för en, människor som inte alla känner en men som ändå utifrån vad de vet tror att jag skulle kunna vara en bra representant för vår politik. Det värmer.
Det innebär också en unik möjlighet att påverka, föra fram Vänsterpartiets politik och försöka ändra samhället till det bättre. Jag älskar vår devis i den här valrörelsen, ett samhälle för alla, inte bara de rika. For the many, not the few som de sa i den brittiska valrörelsen. Det är fint. Visar att vi fått nog. Det räcker nu, det är dags för oss den stora majoriteten att få det vi behöver och har rätt till.
Även om den gemensamma kampen för ett bättre samhälle är det som är den stora drivkraften i hela den här processen så är det även för mig som person en otroligt möjlighet. En upplevelse jag kommer få vara med om en gång i livet, kanske två om jag har tur. Det är klart att det känns bra att kunna säga till barnen att ”mamma ska jobba och mitt jobb är att försöka göra världen lite bättre, för er och för alla andra”. Vi är inte många som får den möjligheten.
Om det blir några år i riksdagen vet vi inte än, just nu ser det lovande ut men valanalyser är som väderprognoser, opålitliga. Oavsett hur det går kommer jag njuta av varje dag fram till den 9 september. Njuta av kampen vi för tillsammans, mötena med människor och känslan av att vara en del av en rörelse som gör skillnad tillsammans. Ensam är inte stark och i Vänsterpartiet är man aldrig ensam.
Elin Segerlind 