Att visa tillhörighet

Allt eftersom vi går in i en mer aktiv del av valrörelsen så blir de yttre attributen som visar vilket parti vi tillhör fler och fler. Tröjor och jackor med partiloggor skymtar förbi, dekaler på bilar och ibland bilar helt målade i partiernas färger och symboler. Inget konstigt med det.

Till våran valbil som kommer ambulera runt i distriktet under valveckorna med material och annat så har vi köpt magneter. Sådana där stora som man skriver sitt företagsnamn eller ett budskap på. I torsdags när jag åkte runt i distriktet så prövade jag dem på min egen bil. Annat än att min bil är röd och valbilen vit så färgen på dem blev fel var jag nöjd med hur de såg ut. Stort och tydligt såg man Vänsterpartiet Fyrbodal åka fram på vägarna, förhoppningsvis registrerades det av många.

Vi vill inte ha er här, åk härifrån!

Det gjorde det nog också. En sväng in i ett av alla våra samhällen, en fel sväng, en tvekan på vart jag skulle och så en röst som ropar. ”Vi vill inte ha er här, åk härifrån!” Tvekan från min sida… Vem pratade, pratar de alls med mig, vad sa de egentligen? Jag måste hört fel. Svänger ut från gatan jag ändå inte skulle vara på och kör upp längs ett hus där ser jag en man stå på en altan och han ropar, helt klart på mig, ”Åk härifrån!”, ivirig påhejad av några vänner.

Första reaktionen är, men jag är ju redan på väg, vad gapar ni om? Sen blir jag lite rädd, det är obehagligt att någon ropar och skapar en hotfull stämning när man inte riktigt vet varifrån ”hotet” kommer. Någon form av överlevanadsinstikt. Det hände inget och det var ingen fara.

Andra reaktionen är att en viss irritation. Varför blir jag rädd? Jag ska inte bli rädd för gapande män som inte klarar av att alla inte tycker som dem. Problemet är så att säga hans och inte mitt. Hans gastande borde inte påverka mig, jag gjorde inget fel och han har säkert gastat åt folk tidigare. Stark på avstånd med kamraterna bakom ryggen men antagligen inte fullt så karsk ensam på närmare håll.

Sedan den slutliga insikten. Att det spelar ingen roll att hans gapande inte skadade mig direkt i den stunden eller att jag inte borde bry mig. Att han har glömt mig och jag borde glömma honom. Problemet är större än han och jag. Problemet är att det händer så ofta. Någon som säger något hotfullt, elakt, raljant eller bara fördomsfullt för att man är med i ett visst parti och har en viss politisk åsikt, för att man är kvinna eller för att man är båda två. Det är inte varje enskilt tillfälle som är problemet, det är helheten.

Tonen i debatten och mellan oss alla har blivit hårdare. Det är inte den vägen vi ska fortsätta gå. Alla tycker olika men den grundläggande respekten för demokrati och allas lika värde måste genomsyra samtalen. Därför är det så viktigt att vi markerar mot organisationer som NMR. Inte genom att göra som de, hota och hata, utan genom att med all önskvärd tydlighet visa att deras åsikter inte är välkomna. KRIS sa det så bra efter Almedalen, de är välkomna till oss, ensamma eller tillsammans, men inte deras politiska åsikter, så ska vi hjälpa dem.

Ni är välkomna med inte era åsikter.

Det är tydligt att vi i Vänsterpartiet hela tiden går framåt. Vi blir fler medlemmar och man möts också av så mycket värme och glädje när man pratar Vänsterpolitik på gatorna. De goda krafterna är så mycket större än de mörka, men som alltid är det lätt att låta de mörka ändå få ta störst plats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.