Under Västerhavsveckan deltog jag i en debatt om miljön i allmänhet men havet i synnerhet. Vi fick tre minuter på ett inleda och här är ungefär vad jag sa, under de tre minuterna om de hade varit längre än tre minuter.
En av veckans nyheter som inte fått särskilt mycket uppmärksamhet är att även om vi lyckas nå det tvågradersmål som vi satt för att förhindra utvecklingen och förödelse på jorden så kan det ändå vara försent. De två graderna kan alltså vara mer än tillräckligt för att vi ska få en klimatsituation som vi inte kan vända. Hur många fina tekniska lösningar vi än kommer på så kan det alltså redan vara försent. Att vi inför en sådan nyhet inte stannar upp och gapar, tittar på varandra och säger – vi måste göra något och vi måste göra något nu! Är en gåta. Troligen är det för att det går att stoppa huvudet i sanden. Låter man bli att läsa klimatrapporter eller nyheternas finstilta sidor så kan man leva vidare och tro att allt är som det ska.
Tempot för att ta fram nya tekniker måste öka.
Men förändring måste till och i den förändringen av hur vi lever och hanterar vår jord spelar haven en avgörande roll. Haven är jordens största ekosystem och det ekosystemet är hotat. Överfiskning, övergödning, och utsläpp av farliga ämnen är bara några hav havets faror. Läget är akut och vi kan inte vänta. Vänsterpartiet vill se ett Klimatlyft i Sverige. Vi måste satsa på förnybar energi och utveckla teknik för vågkraft, havsbaserad vindkraft och solenergi. Tempot för att ta fram de här teknikerna i större skala måste öka och mer resurser krävs till forskning. Tekniken är än så länge dyr och vi vill se riktade stöd och subventioner för att utveckla den.
Plasten
Plast i våra hav är ett alvarligt problem, men på inget sätt nytt. Nya studier från i våras visar däremot att mängden plast i haven är betydligt större än vi tidigare trott. Vissa studier menar att det är uppemot 16 gånger så mycket plast i haven än vi tidigare förutspått. Förbundet på mikroplaster i kosmetika var välkommet, lika så reformen att ta betalt för plastpåsar. Vi ser att användningen minskar. Plastpåsarna har varit symboliska och kanske med rätta eftersom 30% av den plast som finns i våra hav är just plastpåsar. Vänsterpartiet har inte tagit ställning för ett förbud mot plast i sin helhet, men jag menar att det inte kan uteslutas. Ett förbud mot plastpåsar helt och hållet och engångsplast hade varit en bra början.
Städningen av våra stränder är en viktig del av arbetet men också att ta fram och använda tekniker som låter oss ta upp stora mängder plast från haven. Frågan om plast handlar vid sidan av själva materialet och dess förödande konsekvenser också om vårt sätt att leva. Vi lever fortfarande efter devisen slit och släng och tillverkar produkter som inte är tänkta att hålla mer än ett år istället för en hel livstid. På så sätt skapar vi onödiga mängder avfall som alla är med och påverkar miljön och haven. Vi ser också att ju djupare ner på havens botten plasten hamnar desto längre tid tar det för den att brytas ner och det är en skrämmande tanke eftersom vi ju vet hur lång tid det tar för plasten att brytas ner på land.
Havets många roller
Fisket har stora sociala, kulturella och rekreativa värden förutom de ekonomiska och det är viktigt att vi ger det förutsättningar att överleva. När det kommer till fisket så vill vi stödja det småskaliga fisket och se att en del av fiskekvoten avsätts för det fisket. Det skulle ge fler arbetstillfällen per fångat ton fisk och också öka värdet på fisken. Trots flera åtgärder är många fiskarter fortfarande rödlistade och EU:s kvotsystem är en del av det problemet. Problemet finns också med föroreningar, illegalt fiske och stora fiskeflottor som använder redskap som skadar havens mångfald.
Morgondagens hav behöver vi bygga upp idag. Ett hav som om fem år fortfarande utsätts för plastskräp, föroreningar, övergödning och överfiskning, tror jag ingen av oss vill se. Därför är det viktigt att vi agerar nu. Havet kan inte vänta.
När vi hade gått laget runt fick vi alla några frågor från publiken, det här är två av dem.
Går utvecklingen (mot en bättre miljö) tillräckligt fort? 
Tillskillnad från de andra deltagarna måste jag säga att, nej, utvecklingen går inte tillräckligt fort. Vi ser inget som antyder att mängden plast eller föroreningar på det stora hela minskar i våra vatten. Vi ser inte heller att klimatförändringarna stannar av, istället säger dagens nyhet om att vi snart kommer gå in i en fas som vi inte kommer kunna ta oss ur. Det går inte tillräckligt fort när människor köper stora bensinslukande bilar och kör korta sträckor inne i våra städer, eller när Vattenfall fortsätter att använda kol i Tyskland eller när vi fiskar räkor längs västkusten, skickar dem till Kina och skalar dem och sedan skeppar tillbaka dem och säljer dem här och kallar dem för västkusträkor. Det går inte tillräckligt fort. Det är så enkelt. Det är inte något som är speciellt populärt att säga, men vi kan inte stå och tänka att en generation i framtiden kommer komma på någon teknisk lösning som kommer ta oss ur hela problemet med ett klick. Det kommer krävas arbete ifrån oss alla, enskilda personer, från samhället och från politiken. Ingen kommer kunna lösa detta ensam utan det är bara tillsammans som vi kan vända utvecklingen.
När vill ni förbjuda cancerframkallande ämnen att släppas ut i havet?
Det finns bara ett svar på det och det är nu, så snart som möjligt. Alla typer av utsläpp i haven av kemiskt farliga ämnen måste vi ha visionen om att stoppa så snart vi bara kan. Det finns ju ingen rimlighet i att säga, ”vi fortsätter ett par år till, sen tar vi tag i det”. Om det handlar om material på båtar, redskap, om rening av vatten från våra hushåll, industrier eller jordbruk. Det vatten vi släpper tillbaka till naturen ska vara rent. När vi är små får vi lära oss att gör man sönder någons leksak som man fått låna så lagar man den, det är samma sak med vattnet. Vi kan se det som ett lån från naturen, då är det ganska oartigt att lämna tillbaka det smutsigt på gränsen till livsfarligt.
Elin Segerlind 