LRF Debatt i Rotviksbro

Vänsterpartiet var med och beslutade om livsmedelsstrategin som antogs 2017. Det är den första livsmedelsstrategin och som många av åhörarna under debatten uttryckte så är det absolut på tiden. Visionen för den här strategin är att den svenska livsmedelskedjan år 2030 är globalt konkurrenskraftig, innovativ, hållbar och attraktiv att verka inom.Det är en bred överenskommelse och så klart kommer alla partier arbeta vidare med den utifrån sina ideologiska ståndpunkter. Vänsterpartiet vill ha starkare krav på att livsmedelsproduktionen sker inom ramen för naturens resurser. En ökad svensk produktion av livsmedel är fokus men för oss är det viktigt att de livsmedel som produceras gör det med låga utsläpp av växthusgaser och liten miljöpåverkan.

Vi ska inte sänka oss till lägre nivåer.
Den svenska matproduktionen står sig stark för att den har hög kvalitet och det har den för att vi har starkare djurskyddslagar och högre krav på bland annat antibiotika användningen. Det är bra. Det skapar också svårigheter eftersom det ger bönderna högre kostnader gentemot bönder i andra EU-länder. Däremot är vägen att gå inte att sänka kraven på våra bönder i Sverige, vi har nått långt och viktigare är att se att de andra EU-länderna följer efter. Att det sedan finns regelverk som inte tillför ökad kvalitet eller djursäkerhet är säkert sant och det är då dessa regelverk vi kan se över och förenkla till nytta för alla.

Vi kan minska köttkonsumtionen utan att minska den svenska köttproduktionen, det handlar om att minska importen.

Vänsterpartiet vill se en ökning av produktionen av ekologiska livsmedel och vegetarisk mat. Vi är övertygade om att mer vegetarisk mat skulle kunna vara en bärande del av den svenska livsmedelsstrategin. Att minska köttkonsumtionen är också ett viktigt steg ur miljöperspektiv. Vi importerar idag stora mängder kött och om vi minskar importen och så kan vi minska vår köttkonsumtion utan att det påverkar den svenska köttproduktionen. EU:s jordbrukspolitik är ett hinder för att gynna lokal, nationell och ekologisk hållbar jordbruksproduktion. För oss är det viktigt att jordbrukspolitiken åter igen blir en nationell fråga.

Självförsörjning ett viktigt mål.
Sverige har under de senaste 20 åren genomgått en stark urbanisering. Det gör att vi ser att jord, skog och lantbruk tillsammans med livsmedelsproduktionen får en allt mer undanskymd position. Sverige har gått från att ha en hög självförsörjningsgrad på livsmedel till att ungefär hälften av alla mat som äts idag importeras. Lantbrukare och de många andra aktörerna som sysselsätter sig inom livsmedelsbranschen har fått allt sämre förutsättnignar.

En ökad livsmedelsproduktion ger produkter som är producerade med högre miljö- och djurskyddskrav och en ökad närhet mellan konsumenter och producenter. Det bidrar också till ett öppet landskap och att fler jobb skapas i Sverige. Dessutom får det effekten att vi nyttjar vårt landskap och våra naturtyper för produktion som lämpar sig här, istället för att utnyttja resurser i andra länder. Vi vill att mer mat ska produceras, förädlas och konsumeras lokalt. Hela 90% av svenskarna anser att det är viktigt att veta varifrån maten kommer, från vilket land och vilken region. Därför är en ursprungsmärkning ett viktigt steg.

Sommarens torka ställer krav på åtgärder.
Vänsterpartiet sa redan i sommras att staten borde ge lant- och jordbrukare det stöd de behöver för att klara sommarens torka. Vi står fast vid det. Vi tycker det är bra att regeringen redan då sökte pengar från EU men ser också att Sverige har en stor kapacitet att göra mycket mer. Sverige har 40 miljarder i reformutrymme så vi har råd att hjälpa lantbrukarna, det finns helt enkelt inget att fundera på. Staten i samråd med LRF bör se över behovet och hur man bäst stöttar upp för att alla ska klara sina verksamheter till nästa sommar. Sedan är det inte långsökt att tänka sig att vi återigen står inför samma situation nästa sommar, det är därför som det är så viktigt att vi också skapar långsiktiga lösningar för lant-, jord-, och skogsbruk.

Stad och land behöver varandra
Dagens jord-, skog-, och lantbrukspolitik utgår alla från ett stadsperspektiv. Som Po Tidholm skriver så skickar staden beställningar och propåer – staden vill ha ekologisk mat, mer biobränsle och fler laddställen på väg till torpet. Livmedelproduktionen finns för att försörja staden med mat i första hand, i andra hand för att försörja bonden själv eller för att ta hand om vår landsbygd. När vi pratar om en livsmedelsstrategi så är det också viktigt att vi talar om dessa värden. Vi måste bestämma oss för att jordbruket är viktigt. Alla vill egentligen se en stark landsbyggd med alla de fördelar det medför.

För oss är det självklart att det är de som arbetar för ett hållbart Sverige inte också ska betala det högsta priset. Det ska vara lätt att göra rätt, säger man ju och det är sant. Istället handlar miljöomställningar om att de som har störst klimatpåverkan också ska vara de som betalar för den. Subventioner för landsbygden är en viktig väg att gå där behovet av både bil och lantbruksmaskiner är större än på Avenyn i Göteborg.