I en skrivelse ställd till regerinskansliets förvaltningschef uttrycker personalen vid UD sin oro inför framtiden. I en kommentar till Expressen säger en av initiativtagarna att de vill få igång en diskussion om det framtida läget där de ser att deras uppdrag kan komma att stå i kontrast med regeringens ambitioner.
Det är lätt att se varifrån deras oro kommer. De vet att de har en lojalitetsplikt, de vet att de ska vara opolitiska samtidigt har de ett uppdrag att följa regeringsformen som bland annat har bestämmerlser om människors lika värde. En bestämmelse som inte alla partier är lika noga med att följa.
Frågan är berättigad. Vilken lojalitet går först – den mot regeringen eller den mot regeringsformen och till exempel bestämmelsen om allas lika värde?
Carl Bildt reagerade på deras upprop och på SVD:s rapportering, han tyckte det var anmärkningsvärt. Regeringsplikten framför allt. Han ville inte eller kunde inte se en konfliktlinje. Han anklagade tjänstemännen för att ta politisk ställning. Det är att förminska deras oro.
För ett par veckor sedan publicerade Aftonbladet en artikel där det framkom att Sverigedemokraterna ville rigga regeringskansliet. SD:s riksdagsledamot Stefan Jakobsson sa sig ha kontakter att plocka bort personer, alltså tjänstemän, från regeringskansliet som inte tjänade SD:s sak. Det är ett hot mot demokratin. Men det utspelet ”rasade” inte Carl Bildt över.
Tjänstemännen ska vara opolitiska, de ska bistå med att ta fram underlag, vid utredningar och nya lagförslag. Deras uppdrag är beskrivet i Regeringsformen, som är en av våra grundlagar. Att tjänstemännen står upp och uttrycker sin oro för att de inte längre ska kunna följa detta grundlagsskyddade uppdrag är inte konstigt och absolut inte opassande. Om de inte hade reagerat hade varit mycket värre.
Elin Segerlind 