Att torsken i Östersjön är hotad är inget nytt, vi har pratat om detta under många år nu. Rekordåret om man ser till mängd fångad torsk i östra Östersjön var 1984 sedan dess har det stadigt gått utför. Bara tio år senare 1994 så hade fångste minskat till en åttondel, från ca 400 000 ton till ca 50 000 ton.
Sedan dess har fångstena minskat för varje år men takten har avtagit och 2017 fångades omkring 28 000 ton i Östra Östersjön. I år förseslog ICES, International Council for the Exploration of the Sea, att kvoterna skulle ner till 16000 ton. Europa kommissionen la ett förslag på 24000 ton och det antogs också av EU:s jordbruksministrar när de träffades i måndags.
Många har uttryckt oro inför mötet, Vänsterpartiet har varit en av de parterna, men även WWF och BalticSea 2020 har varit aktiva för att försöka rädda den lilla mängd torsk som finns kvar. WWF och BalticSea har precis som Vänsterpartiet drivit på för ett moratorium för torsken i hela Östersjön och i andra hand att man ska lyssna till vetenskapens råd om riktlinjer och också utgå ifrån försiktighetsprincipen och hellre fiska för lite än för mycket.
I en intervju med Dagens nyheter sa Anders Alm, Östersjöexpert på WWF att hela situationen är ruggig.
Det finns inget som tyder på att beståndets utveckling går åt andar hållet, utan det kan faktiskt vara så att detta är början till slutet för torsken i de östra delarna.
Trots att vi sedan 1984 för varje år har fiskat mindre och mindre mängder torsk i framför allt östra Östersjön så återhämtar sig inte beståndet. Det beror inte bara på fisket, utan på fler orsaker och därför är det extra viktigt att låta torsken få tid att återhämta sig och växa. Till detta behöver man se över miljön och Östersjöns hela ekosystem och i det fallet är det klart att torsken har en viktig roll.
I förhandlingarna kring det östra beståndet så gick rådet på kommissionens förslag, ett förslag som ligger närmare 10 000 ton över vetenskapens råd. För 2019 får det alltså fiskas omkring 24000 ton torsk i det området. Det kan låta mycket. Men då ska man komma ihåg att 1984 så fiskade vi omkring 400 000 ton, troligen alldeles för mycket, men det ger en fingervisning om vilka mängder fisk det fanns då. För 2019 innebär det ca 7% av kapaciteten som fanns 1984.
För västra Östersjön föreslogs en ökning på 31 procent eftersom man såg att beståndet under förra året ökade. Den ökningen kommer efter många års nedgång även om situationen aldrig varit fullt så akut som i östra Östersjön. De två delarna hänger ju hur det än är ihop och det kan tyckas klokt att fundera över om vi ska öka fiskekvoterna så fort beståndet vänt. Klokare tycks det mig att låte dem få ytterligare tid på sig att återhämta sig.
Till slut beslutade kommissionen om en ökning på 70% på torsken i västra Östersjön. En nivå långt över de vetenskapliga råden. Men det gäller inte bara torsken, enligt WWF så överstiger rådets beslut i fem fall av tio vetenskapens satta nivåer.
I Studio1 så målades konfliktytan mellan fiskare och och de som vill värna fisken upp. Det är en tråkig bild att ge. De absolut flesta fiskarna bryr sig självklart om torskens överlevnad allt annat vore kontraproduktivt. Fiskar vi för mycket idag så finns det ingen fisk alls imorgon, det är en matematik de flesta klarar av. Sveriges fiskares producentorganisation uttryckte också sin oro över att rådet inte tillräckligt följt vetenskapens råd.
– Vi är mycket besvikna, om man tittar på helheten kan man se att fem av tio kvoter överstiger de vetenskapliga råden man satt och det är helt oacceptabelt, säger Karin Glauman, expert i fiskefrågor på Världsnaturfonden WWF i en intervju till Sveriges radio.
Elin Segerlind 