Det låter ganska harmlöst, ett förlängt fiskeavtal med ett annat land, vad är problemet? Jo problemet är detta: Marocko förhandlar inte bara om sina egna vatten utan tar sig också rätten att förhandla om Västsaharas vatten. Ett land vars vatten de inte har någon befogenhet över.
Varför gör Marocko då det? Jo Marocko menar att de har rätt till Västsahara, sedan 1975 har därför en ockupation utförts mot landet. Idag uppgår det till tre fjärdedelar av Västsaharas yta och många av dess invånare lever i flyktingläger i Algeriet. Sedan 1975, som var efter att Spaniens koloniala styre skulle försvinna så har det varit meningen att Västsahara skulle få rösta om sin självständighet. Detta har än idag inte skett, av den enkla anledningen att Marocko obstruerar och gör en sådan omröstning omöjlig.
I EU:s tidigare avtal med Marocko som trädde i kraft 2007 fanns de vatten som gränsar till Västsahara med och EU gav alltså Marocko rätten att förhandla å deras vägnar. Det här ansåg EU-domstolen var ett brott och avtalet ansågs ogiltigt i de delarna som rörde Västsaharas kust och vatten.
Saken är alltså otroligt tydlig. Marocko har inte rätt att förhandla åt Västsahara om vem som ska få fiska på deras vatten.
Ändå när nu kommissionen lägger fram ett nytt förslag om fiskeavtal med Marocko så skriver man uttryckligen att det är viktigt att ”unionsflottan kan fortsätta att bedriva fiskeverksamhet efter avtalets ikraftträdande och att avtalets tillämpningsområde fastställs på så sätt att de till Västsahara angränsande vattnet ingår”. Det är inte utan att man undrar om kommissionen inte har haft förmågan att läsa och ta del av EU-domen.
Vattnen utanför Västsahara är ett av de mest fiskrika vattnen i världen. Självklart är det intressant att fiska där och EU liksom Marocko vet att vinsterna att hämta i det är stort. Därför kan man också tänka sig att viljan att hitta en väg att nå dit är större än om det handlade Östersjön.
Det är lika orimligt att Marocko förhandlar åt Västsahara som att Norge skulle förhandla för Sverige om fisket i Östersjön.
Det som händer nu är att EU kommissionen försöker hitta en väg runt EU-domstolens beslut genom att hänvisa till samtal med berörda parter. Det berörda parterna ska enligt kommissionens förslag vara nöjda och glada över att Västsaharas vatten återigen kommer ingå i avtalet. Tillförlitligheten i det påståendet är tveksamt. Dels har de inte diskuterat och fört samtal med Polisario Front som av FN anses vara Västsaharas officiella förhandlingspart, dels kan man också i fråga sätta rimligheten i att ett land som till tre fjärdedelar lever under ockupation faktiskt ges möjligheten till att fritt uttrycka sina åsikter.
När frågan senast togs upp i EU röstade Sverige nej till avtalet och det finns ingen rimlig anledning att ändra Sveriges ståndpunkt till den här gången. Riksdagen har gjort det klart för regeringen och nu hoppas jag att Sverige, ensamma eller tillsammans med andra, fortsätter att stå upp för folkrätten i Västsahara.
Elin Segerlind 