En dag med samtala mellan representanter från de nordiska länderna om arktis, miljö, klimat och mycket annat. Det ger ömsom hopp och ömsom förtvivlan. När jag lyssnade på Färöarnas fiskeminister så kände jag hopp, det fanns en tanke om ett annat sätt att se på fiskeindustrin där de la utgångspunkten i samhällets välfärd och i fiskes hållbarhet. Men det finns samtidigt så mycket som sades idag som känns svårt att smälta. Jag ska ge några exempel.
Östersjön. Jag hävdar med stöd av miljöorganisationerna i Sverige och Ices att situationen i Östersjön, då främst för torsken och då främst i det östra beståndet är kritiskt. Vi bör egentligen inte fiska där alls och det har även fiskarna i Sverige själva flaggat för. Till försvar gick en av norges delegater som tyckte att beståndet aldrig varit så välskött och att det också ökat och därför fanns inget problem med att vi ökade fiskekvoterna. Det är sant att beståndet ökat något de senaste åren, men det är från historiskt låga nivåer. Peak torsk i östersjön nåddes kring 1984 och idag tar vi bara ut 7% av den mängden man gjorde 1984. 7% det är ingenting mot den potential som finns för torsken i Östersjön. Situationen är långt ifrån god.
Vem ska få borra efter olja i arktis? Frågan kan tyckas berättigad men är så irrelevant. Ingen ska naturligtvis borra efter oljan i arktis och det finns flera argument för det. Dels är det en fara för nauren med risk för stora oljespill i en mycket känslig miljö. Dels är det också så att vi, både inom nationer men också inom EU har satt mål för när vi ska nå nollutsläpp av koldioxid. I Sverige säger vi 2045, EU säger 2050 och Danmark har också bland annat mål om en koldioxid fri fordonsflotta till 2030. I det ljuset så är det helt obegripligt varför någon skulle vilja borra upp mer olja. Vad ska vi använda den till? Det är det tredje argumentet, eftersom våra bilar och fordon inte ska drivas av olja eller i sämsta fall i alla fall inte en så stor del av fordonsflottan – vad ska vi då med oljan till? Det verkar som att efterfrågan på olja ganska snart kommer minska och det känns ju inte mer än rimligt.
De i söder behöver göra mer: Ett ignorant uttalande som visar att de som uttalade inte förstått vad det hela handlar om. Vi vet att de med höga inkomster påverkar klimatet mest, vi vet att de som lever i fattigdom påverkas mest av klimatförändringarna. Vi vet också att män påverkar klimatet mer än kvinnor samtidigt som kvinnor drabbas hårdast och faktiskt också är de som investerar mest tid och engagemang i att höva klimatförändringarna. På samma sätt vet vi att det inte är i länder som håller på att arbeta sig upp till en högre levnadsstandard som utvecklingen ska avstanna. Det är inte heller där som ansvaret ligger. Om alla levde som vi i Norden skulle vi behöver ytterligare tre jordklot för att klara oss, vi löser inte det problemet genom att låta människor leva kvar i fattigdom samtidigt som vi håller kvar vår höga levnadsstandard.
Politik för klimaträttvisa handlar om att verka för goda och rättvisa levnadsförhållanden lokalt och samtidigt ta ansvar för klimatkonsekvenser som drabbar andra regioner eller länder. Individuella beslut kan i viss mån påverka i vilken grad man lever miljövänligt eller inte, men för en enskild individ kan det vara svårt att påverka sin miljö i någon större utsträckning. Miljö- och klimatkriserna är grundläggande samhällskriser som vi bara kan lösa tillsammans och där människors engagemang för att skapa hållbara lösningar ska tas till vara. Därför krävs det politiska lösningar på klimatproblemen.
Klimat kontra välfärd: Mycket dumt ska man höra och det dummaste var nog när satsningar på klimatet ställdes i direkt korolation med ett landsvälfärd. Argumentet var att för stora satsningar på klimatet skulle leda till en sämre välfärd. Det kan det så klart göra om man väljer att ta pengar för att satsa på klimatet från välfärdens budgetar men det behöver man så klart inte göra. Det går ypperligt att till exempel ta ut avgifter för miljöfarliga produkter och handlingar. Det går också att uppmuntra företag att ställa om och investera i hållbara projekt och tjäna pengar på dem istället för att använda till exempel fossila bränslen. Hindra bankerna att investera i fossila bränslen är också något som förbättrar klimatet utan att kosta staten något, en stat kan också låta bli att investera sina pengar i miljöfarliga verksamheter, det kostar inget extra men ger en klar och tydlig signal och kommer göra klimatet gott.
Vi kommer flyga mer: En uttryckte övertygelsen om att vi i framtiden kommer att flyga mer, inte mindre och så måste det bli, det finns ingen väg tillbaka. Det orkar jag inte ens svara på. Läs gärna mer här på Naturskyddsföreningens hemsida.
Mycket bra har också sagts och det ska jag komma till senare också. Ibland är behovet av att skrika ut frustrationen så stark att man må göra det innan man går vidare.
Hiss och diss
Att 5 länder träffas för att prata om klimat, miljö och en gemensam strategi för haven framför allt. Det tycker jag är fantastiskt. Det finns så mycket för oss att lära oss av varandra. Så länge samtalet lever är hoppet inte ute.
Män som tittar på en och skakar på huvudet för att de alltid vad man än säger har något mycket viktigare och så klart mycket mer förnuftigt att säga. Finns i alla länder om ni nu skulle tvivla.
Elin Segerlind 