Efter bitvis heta förhandlingar tog riksdagen igår beslut om förutsättningar för rapportering om svenska kolsänkor till EU. Högerpartierna med Moderaterna i spetsen lyckades nu få igenom skrivningar som kommer ge Sverige direkt missvisande värden från våra kolsänkor.
Förhandlingen rör LULUCF förordningen ett rapportsystem inom EU:s klimatramverk där referensnivåer för den så kallade kolsänkan ska beräknas. Kolsänkorna kan tyckas vara en liten del av det totala klimatarbetet men är viktigt eftersom det är lika avgörande hur mycket kol vi kan binda in som hur mycket vi släpper ut. Enligt IPCC rapporten så är inbindning av kol en av de avgörande faktorerna för om vi ska kunna nå 1,5 graders målet eller inte.
Frågan är viktig. Vi vill att våra klimatåttagande ska vara på riktigt och göra verklig skillnad.
Det som skulle beslutas om var ett referensvärde för hur mycket kol som skulle kunna tas upp. Förslaget från regeringen var att sätta en nivå baserad på en avverkning på 92% av tillväxten, den avverkningsnivå som Sverige hade under referensperioden 2000-2009. En linje som vi stöttade. Skiljelinjen uppstod mellan Allianspartierna som menar att en referensnivå som baserar sig på våra historiska avverkningsnivåer skulle hämma skogsindustrin då det skulle ses som en signal om att det inte är lönt att satsa på skogen och oss som menar att det är viktigt att vår rapportering baseras på historiskt korrekt data och inte skapar en missvisande bild av utsläppen.
Problemet med argumentet att referensnivån skulle hämma avverkningen är att LULUCF inte är ett regelverk för avverkning – istället är det ett bokföringssystem där länder ska rapportera in upptag av kol i samband med avverkning. Syftet med rapporteringen är inte heller att minska avverkningen eller hämma utvecklingen av en bioekonomi. Går ett land över sin referensnivå så skapar det en utsläppsskuld, den skulden ska inte betalas av skogsägarna själva. Miljöminister Isabella Lövin förklarade tydligt under gårdagens utskottsmöte att det först 2030 skulle bli aktuellt att reglera en sådan skuld, att den skulden skulle regleras av Sverige som land och att Sverige till dess inom det totala klimatramverket kommer att ha kommit mycket längre i klimatarbetet och att det då från andra områden kommer finns en klimatkredit som man kan kvitta.
Deras inställning är egentligen inte förvånande, Moderaterna gillar åtgärder som får det att se ut som att vi uppnår klimatmål utan att det kostar oss något att göra det.
Att nu sätta en referensnivå som baserar sig på en avverkning på 100 procent av tillväxten ger inte Sverige ett trovärdigt referensvärde. Istället ger det oss utsläppskrediter som vi egentligen inte förtjänar. Vi kommer få så kallad ”hot air”, där vi kan öka vårt uttag utan att vi behöver rapportera in ett ökat koluttag. Det är egentligen på inget vis en förvånande inställning som Alliansen under ledning av Moderaterna anför. De gillar åtgärder som får det att se ut som att vi uppnår klimatmål utan att egentligen behöva göra något.
Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl uttrycker det bra efter mötet.
– Det kan leda till överskott av utsläppskrediter globalt som stör den internationella klimatpolitikens genomförande. Vad säger vi när Brasilien försöker göra samma sak inom ramen för klimatkonventionen?
Regeringen lyckades få med en skrivelse om att de krediter som skapas direkt skulle makuleras och inte kunna användas för att kvitta mot ökade utsläpp på andra områden. Det var en bra skrivning men risken är fortfarande hög att andra länder följer vårt exempel utan att lägga till samma skrivning. Sverige har länge också varit ett föregångsland när det kommer till klimatarbetet, med gårdagens beslut så visar vi att vi inte tänker vara med på klimatåtgärder som vi inte gillar samtidigt som vi vill ställa krav på andra att följa regelverket, det blir en olycklig dubbelmoral.
Moderaterna sa att de ville skydda skogen, det vill säga skogsindustrin. Ingen sa egentligen emot det igår eftersom frågan egentligen inte alls handlade om avverkningen i sig. Det blev däremot helt uppenbart att de inte var intresserade av att skydda klimatet, i alla fall inte om det skulle komma att kosta något.
Vänsterpartiet stöttade från början regeringens ingångs linje att referensvärdet skulle baseras på historiska data, allt eftersom förhandlingarna fortgick blev det svårare att ställa sig bakom texten som helhet, men i och med att Moderaterna och Centerns sammanskrivning vann majoritet i utskottet så blev det enkelt att ta tydligt avstånd och vi reserverade oss mot beslutet.
Elin Segerlind 