Den 24 april debatterade Miljö- och jordbruksutskottet Djurskydd i riksdagens kammare. Det blev i stunder en livlig debatt särskilt kring det borgerliga förslaget om slopad förprövning av djurstallar.
Vi har fått en ny djurskyddslagstiftning och det är bra så och vi välkomnar många av de nya punkter som finns med i den men anser samtidigt att flera åtgärder bör införas för att stärka även den nya djurskyddslagstiftningen.
Kycklingarna behöver få ett bättre djurskydd
För ett par veckor sedan debatterade jag och landsbygdsministern här i kammaren om en förbättrad Djurskyddskontroll. Den senaste tidens skrivningar i medierna om kycklingar som utsätts för onödigt lidande i samband med slakt föranledde debatten. Vi behöver inte gå in på närmare detaljer om 1800 kycklingar som dagligen skadas, eller över 500 000 om året, och det enbart på ett av Sveriges slakterier. Hur omfattande problemet med skadade kycklingar är sett till hela Sverige är inte känt.
I Sverige stoltserar vi med att vara ett föregångsland när det gäller en ambitiös djurskyddslagstiftning. Men om kontrollen av djurskyddslagstiftningen inte fungerar och efterlevnaden därmed inte garanteras innebär en strikt lagstiftning inte mycket för djurens faktiska välmående. Under 2017 kom ca 13 000 anmälningar om brister i djurhållningen in till länsstyrelserna, av dessa kontrollerades bara omkring 30 procent av Länsstyrelserna på plats av Länsstyrelsen, enligt uppgifter från Jordbruksverket.
Vem ska ansvara för kontrollerna?
Det är tydligt att Länsstyrelserna inte mäktar med sitt kontrolluppdrag, därmed inte sagt att de kontroller som görs utförs dåligt. Åtgärderna kan vara flera, antingen ökade anslag till Länsstyrelserna så att de klarar av att genomföra de kontroller de ska göra eller se över om det finns andra sätt att genomföra kontrollerna på för att istället avlasta Länsstyrelsen. Vänsterpartiet tror inte på ökat antal självkontroller som idag används för att minska kontrollkostnaderna för slakterierna, kontrollerna bör i möjligaste mån göras av oberoende part, frågan är då vilken part som är mest lämpad för att också få ett helhetsperspektiv för Sverige.
Vi vet redan idag att den storskaliga kycklingköttindustrin är förenad med en lång rad risker för kycklingarnas välmående. Den snabba tillväxten gör det svårt för kycklingarnas ben att orka hålla upp den egna kroppsvikten, kycklingarna lider av trängseln i stallarna och den maskinella insamlingen av kycklingar inför transport till slakt är en riskfaktor för att få just brutna vingar. Det är inte ovanligt att kycklingar kläms fast med vingar och tår i de små trånga burarna vid lastning inför transport. På så vis blir kycklingtransporten till slakteriet både en stressande och plågsam upplevelse något som inte är förenligt med Djurskyddslagen.
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen föreslagit förändringar i djurskyddslagstiftningen för att minska djurens lidande. Det handlar om större möjlighet till utevistelse och möjlighet till naturligt beteende, ökad tillsyn och minska köttkonsumtion är andra parametrar som är viktiga. Kycklingköttproduktionen skulle också behöva ställa om sitt tillvägagångssätt, använda raser som växer långsammare, en minskad transporttid för levande kycklingar och en övergång till transport av kött istället för kycklingar. Det är också helt klart att det behövs tydligare direktiv till Länsstyrelserna att prioritera kontrollen och uppföljning av åtgärder när brister i djurhållningen har konstaterats.
Förprövningen av djurstallar
Fru talman i betänkandet så fastslås att förprövningen av Djurstallar ska tas bort. Det är ett förslag som kommer från Borgerliga sidan i ett försök att skapa regellättnader för djurägare – ambitionen må vara god men resultatet riskerar istället bli det motsatta.
Förprövningen har funnits sedan 1973 och innebär att landets länsstyrelser granskar ritningar av djurstall från djurskyddssynpunkt innan en ny, till- eller ombyggnad görs. Syftet är att förebygga djurskyddsproblem genom att bygga rätt från början och skydda bönderna från felaktiga investeringar. Tas förprövningen bort är risken stor att vi får nybyggda stallar som inte lever upp till svenska djurskyddsregler, djur far illa och vid djurskyddskontroll kan djurägare tvingas bygga om. Här finns bara förlorare. Vi anser att förprövningen måste utvecklas, inte avvecklas.
Jag hör det Moderaternas Betty Malmberg säger i sitt anförande att ingen djurägare med vid sin sinnens fulla skulle bygga fel för det skulle skada både djuren och verksamheten. Och jag tror att hon delvis har rätt. Jag ser inte heller framför mig djurägare som nu gnuggar händerna och säger jippi jag får bygga hur jag vill och gläds åt möjligheten att bygga trångt och skadligt. Ingen djurägare tänker så. Däremot ser Vänsterpartiet tillskillnad från Moderaterna att förprövningen är ett viktigt verktyg för att komma till rätta med de brister som djurstallar ändå har. För vi är människor och det kommer bli fel när vi gör saker och hade det aldrig blivit fel hade vi inte behövt kontrollerna överhuvudtaget, varken före eller efter.
När Sverige införde förprövningen var vi ett av få länder som valde att ha ett förebyggande förhållningssätt till djurskydd. Det gör att vi förebygger inhysnings- och miljöbetingade sjukdomar hos lantbrukets djur istället för att i efterhand försöka behandla dessa sjukdomar och skador eller bestraffa den som byggt på ett sådant sätt att djuren blir sjuka för att inte tala om kostnaden för ombyggnation av något som hade kunnat göras rätt från början. Tillskillnad från krav på att bygga om i efterhand är förprövningen i dag gratis en fördel för alla djurägare.
Lagstiftningen behöver gå längre
Avslutningsvis kan vi också konstatera att trots en ny djurskyddslagstiftning finns det flera punkter som saknas förutom det vi redan tagit upp, bättre uppföljning av djurskyddskontrollerna och att förprövningen av djurstallarna får vara kvar, som Vänsterpartiet vill se arbetas in i djurskyddslagstiftningen. Det handlar bland annat om förbud mot vilda djur på cirkus, införandet av obligatorisk ID-märkning och registrering av katter, möjlighet för fler lantbruksdjur inom animalieproduktionen att ha tillgång till utevistelse och naturligt beteende och så det återkommande kravet på ett förbud mot minkfarmning för att nämna några saker.
Jag blir därför också glad när Magnus Manhammar S i sitt anförande tar upp den delen av Djurskyddslagen som talar om att djurens välmående och rätt till naturliga beteende. Det gör att jag nu hoppas att regeringen går från fina ord till handling och lyssnar på vetenskapen som säger att minkarnas lidanden och brist på möjlighet att utföra sitt naturliga beteende är stor. De åtgärder som skulle till för att ge minkarna ett anständigt liv gör att minkfarmning inte skulle bli lönsam. Därför ser jag nu framemot att regeringen lägger fram ett förslag om att minkfarmning stoppas och att deras fina ord blir det verklighet.
Sverige har en djurskyddslagstiftning att vara stolt över, vi gör mer än de flesta men det betyder inte att vi varken kan eller bör luta oss tillbaka. Vi behöver fortsätta leda vägen för ett bättre djurskydd i Sverige och inom hela EU.
Elin Segerlind 