En rättvis klimatomställning ger oss kapitalismens fall

Idag väntas den största klimatdemonstrationen någonsin att äga rum på fler platser än någonsin i världen. Det är ingen tvekan om att detta är en rörelse som inte kommer att avstanna av den enkla anledningen att klimatförändringarnas effekter bara kommer att bli än tydligare och än mer akuta.

Att det finns mycket vi behöver göra i form av omställning är självklart och det vet ni. Vi behöver ställa om våra transporter, vår produktion och vår konsumtion – jag snart sagt hela vårt samhällssystem. Istället för att gå inte på siffror om hur många procent koldioxiden behöver minska till 2030 så tänkte jag lyfta det övergripande perspektivet som är så viktigt för Vänsterpartiet när det kommer till omställningen – rättvisa.

Klimaträttvisa handlar om att se på klimatkrisen utifrån ett rättviseperspektiv och  på vem som påverkar respektive drabbas av klimatförändringarna. Kapitalismen fördelar jordens resurser extremt ojämlikt, mellan klasser, mellan rika och fattiga länder och – i samspel med patriarkala strukturer – mellan kvinnor och män.

Det är vi i världens rika länder som har orsakat klimatförändringen och som fortsätter att ha störst påverkan på klimatet. De som drabbas är världens fattiga. Ni känner alla till liknelsen – skulle alla leva som oss skulle vi behöva resurserna från 4 jordklot. Den rikaste tiondelen står för 45 procent av världens utsläpp medan den fattigaste halvan av befolkningen bara står för 13 procent av utsläppen. Inkomst och klimatpåverkan hänger ihop eftersom ökad inkomst ger möjlighet till högre konsumtion av både produkter, tjänster och transporter. Liberalernas nya partiledare bevisade också den tesen med att säga att förklara att pengarna enskilda tjänade från den slopade värnskatten skulle gå till just konsumtion. Mer konsumtion från de rika som påverkar världens fattiga – det är inte rättvist.

Redan idag lever människor på flykt på grund av torka eller på grund av stigande havsnivåer. Utvecklingen måste brytas och en viktig del i det är att bryta med den marknadsliberala ekonomiska idén. Vi kan inte bygga ett samhälle som sätter tillväxt och ekonomiska framgångar i första rummet utan vi behöver sätta människor, klimatet och våra gemensamma välfärd i första rummet. För kraven på tillväxt kräver idag en fortsatt ökad handel. Att vi köper och producerar mer varor och det kräver mer och mer av vår jords resurser och det skapar utsläpp och klimatpåverkan både vid tillverkning, användning och avveckling av prylarna.

Vi behöver fundera på hur vi organiserar våra liv. Är det rimligt att vi tex kör så mycket bil här med de utsläpp som kommer med det och som drabbar inte bara oss utan hela världen? I ett av sina framträdanden pratade Bernie Sanders om att vi skulle behöva ett nytt världskrig, för under andra världskriget så ställde industrin om på ett par år från att ha tillverkat produkter för konsumtion till att tillverka krigsmateriel. Nu vill vi inte att de ska tillverka vapen – nu vill vi att de ska tillverka klimatsmarta produkter och teknik som tar oss framåt. Det gick en gång, det borde gå att göra igen.

Klimatångesten hånas av vissa men jag förstår det. Det här är en obegripligt stor utmaning vi står inför och intressena är många att få oss att misslyckas. Ångesten kommer också av känslan att inget kunna göra, att inte räcka till i kampen för det man vet måste göras. För det är ju så att hur mycket jag än låter bli att flyga gör det inte så stor skillnad eftersom min flygkonsumtion redan innan var så nära noll den kunde komma. Det kanske inte heller känns tillräckligt att börja äta vegetariskt eller cykla till jobbet samtidigt som de flesta andra tar sin bil och äter sitt kött till lunch. Och det är här kärnan till problemet finns. Lösningarna kommer inte bara från var och en av oss. Vi kan alla och vi måste alla vara med och bidra. Men så länge vi har ett system som låser in oss i ett beroende av fossila drivmedel till exempel eller som gör det enkelt och billigt för oss att köpa kött från Brasilien så kommer vi att göra det. En del kommer fortsätta göra dåliga val för att de inte bryr sig men många kommer också att göra det för att de inte har något annat val. När vi pratar om omställningen så måste vi ha med i tanken att alla inte har samma förutsättningar att delta i den. Därför är det en rättvisefråga. Den som är rik har större förutsättningar att ställa om – men det räcker inte heller. Samhället måste ställa om – vi måste beskatta det som är skadligt mer än det som är bra, vi måste förbjuda sådant vi vet skadar vår planet och vi måste skapa nya möjligheter i samhället med smarta transportlösningar, produktion och livsmedelsförsörjning.

Ensam är verkligen inte stark och ansvaret för var och en av oss att rädda jorden finns – men inte ensam. Det är tillsammans – medborgare, stater, företagare och producenter – som vi skapar förändringen. Vi behöver se till att den är rättvis och tillgänglig för alla men också att när omställningen slår hårt mot en region att vi är där och stöttar upp. Omställningen kommer göra ont i delar, men vi måste dra av plåstret. Omställningen kan och måste leda till ett nytt samhälle – ett samhälle där människan och inte den ekonomiska tillväxten står i första rummet.

Under vår livstid måste vi se kapitalismen fall och en ny dag gry.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.