Låt oss vara helt ärliga – Black Friday är inget välgörenhets projekt. Tusentals varor prissänks inte för att de sämre bemedlade ska ha möjlighet att handla något de egentligen behöver men årets alla andra dagar inte har råd att köpa. Visst kan man ha ett klassperspektiv på Black Friday men använd inte folks ekonomiska utsatthet som ursäkt för överkonsumtion.
Black friday har blivit ett stånde inslag i den svenska helgdagskalendern, vi är visserligen inte lediga men när hindrar en arbetsdag oss från att shoppa? 2018 omsatte handlarna under Black Friday 6,7 miljarder kronor i Sverige, en ökning med 27% jämfört med året innan och trenden ser inte ut att vända för i år.
Black friday börjar nu få sin egen medielogik där debatten och kritiken sker i flera steg. Det börjar med (även om det är mindre nu än tidigare) en diskussion om vad Black friday egentligen är, går sedan över i en förfasan över hur mycket som konsumeras, för att tillslut landa i en diskussion om Black fridays utjämnande effekt där logiken är att vi behöver Black friday så att de med låga inkomster ska kunna shoppa i alla fall en dag om året.
Här någonstans vänder fokuset och för ovanlighetensskull har vi en debatt om klass där det är viktigt att lyfta fram att även de med svag ekonomisk ställning ska få möjlighet att shoppa och från det svarta hålet måste vi komma bort. Att i klimatkrisens tider kunna tala om överkonsumtion och prylhets är ett måste. Vår gemensamma konsumtion måste gå ner.
Problemen med klassperspektivet på Black Fridya så som de lyfts fram i media är flera: För det första, kritiken som lyfts av många är mot dagen, uppmaningar till än mer shopping och det prylsvinn som kommer med det, inte mot enskilda människors enskilda inköp. För det andra, så handlar det om falsk medmännsklighet. De som i samband med Black Fridya slår ett slag för klassperspektivet är inte fullt så noga med det dagen efter. Att använda klass som en ursäkt för överkonsumtion visar istället att vi har accepterat de ekonomiska skillnaderna vi har i samhället, där vissa förväntas vara tacksamma för att företagen och handeln en gång om året sätter en prisbild som i alla fall något fler skulle kunna hantera medan andra har rätten att konsumera många gånger mer årets alla övriga dagar. För det tredje, även om det är rea priser på den här dagen som kanske gör att någon kan köpa en ny telefon, tvättmaskin eller vinterjacka som hen inte kunnat annars eller i alla fall gått och dragit sig för i månader eller år, så gäller det långt ifrån alla. En tredje del av Sveriges befolkning handlar på Black Friday, slår man ut det rättvist mellan befolkningen så blir det omkring 2500 kr var. Sen tar man i beaktande att för många är en extra utift på 2500 kronor mycket oavsett vad vi kallar dagen och inser då att några få högst troligt handlar för mycket mer än 2500 kr, flera för mindre och en stor majoritet för absolut ingenting den här dagen trots rea-priserna.
Dagens arena publicerade idag en artikel med nya siffror som visar att varje svensk har ett konusmtionsutsläpp på 9 ton, att utsläppen kopplat till konsumtion i Sverige går sakta nedåt medan konsumtionsutsläppen från det vi imorterar ökar. För att nå våra klimatmål behöver utsläppen ner med 8 ton i genomsnitt. Men precis som jag skrev tidigare så har en del en utsläppsnivå som är betydligt högre medan andra har en beydligt lägre.
Köpskam gynnar igen – de som skulle behöva känna den känns ändå inte vid den. Går du ut under Black Friday och köper ett plagg eller en pryl du länge behövt och har tagit ett övervägt beslut om så visst, grattis till att du har sparat några kronor, kanske gör det all skillnad i världen och då är det bra. Men låt oss vara ärliga och se att majoriteten av den shopping som sker på Black Friday handlar inte om att människor på marginalen som får möjligheter de annars inte har. Det handlar om människor med pengar som under en dag får möjlighet att handlar ännu mer än de redan gör, det är inget vi behöver och det finns det all anledning att kritisera.
Elin Segerlind 