Sverige behöver ett hållbart fiske

Utskottsinitiativ från Vänsterpartiet, inlämnat 3 juni 2020 till Miljö- och jordbruksutskottet

Miljöproblem för våra hav är många och är till olika karaktär beroende på var i Sverige du befinner dig. En sak är däremot gemensamt för hela kusten och det är påverkan från fisket och möjligheterna för det samma.

Den senaste tidens debatt kring industrifisket i Östersjön har inte undgått någon i utskottet och problemet är likvärdigt runt hela vår kust. Landsbygdsministerns svar på kritiken kring fiskets form har inte gett något hopp om förändring av dagens läge.

Kritiken mot de stora industritrålarna handlar egentligen om mycket mer än det faktum att de tar upp runt 370 gånger så mer fisk som de lokala kustfiskarna i Stockholms skärgård. Det handlar om en prioritering och en insikt i vilket typ av fiske som vi i Sverige vill ha. I debatterna pratar de flesta sig varma om det lokala och kustnära fisket men det är ett fiske som själva säger att de inte har förutsättningar nog för att klara av att fortsätta leva på sitt yrke. Det brister mellan ord och handling.

För att komma tillrätta med problemet krävs flera åtgärder och samtidigt en tydlig målbild av vad det är vi vill att det svenska fisket ska vara. Handlar det om mest fångad fisk på kortast tid eller handlar det om ett fiske med stark lokal anknytning med koppling till en vidare försäljning och förädling i våra kustsamhällen?

Vänsterpartiet ser att dagens ITQ-system med individuellt överförbara kvoter inte är långsiktigt hållbara. Systemet som fördelar de pelagiska arterna, baseras på individuella kvoter som ges till varje båt. Kvoterna kan sedan också säljas eller bytas mellan båtarna. Det är ett system som gör att kvoterna samlas till några få båtar. Syftet när det infördes var att få ned antalet båtar och så blev det också vilket gör att det idag bara är några få stora båtar som kan leva riktigt gott på sina fångster. Därför menar vi att det här är ett system som måste revideras med helt andra mål i fokus.

I dagens fiskeflotta har varje båt, tillstånd att fiska någon eller några speciella arter. Därför har vi idag båtar som bara kan fånga torsk och andra som har tillstånd att fånga sill. Särskilt i Östersjön med ett känsligt och ostabilt ekosystem är det lätt att förstå att det inte är hållbart att fiska bara på en art. Mer ekologiskt hållbart vore om varje fiskeflotta kunde tillåtas att variera sitt fiske efter rådande situation.

En åtgärd som yrkesfiskare längs våra kuster tillsammans med flera miljöorganisationer, lika så även företrädare från en rad partier, efterfrågar är utflyttade av den trålgränsen till 12 nautiska mil. Något som skulle ge ökade möjligheter för fisken att leka men också öka kustfiskarna möjlighet till större fångster.

Sist men inte minst har forskare nu varnat för att kunskapen kring hur strömmingens bestånd ser ut är låg. Man lyfter fram att strömmingen inte enbart kan ses som ett samlat bestånd utan att man behöver se till de olika lokala bestånden. ICES baserar sina råd på helheten och hämtar en stor del av sin information ifrån det storskaliga fisket, där har man inte upplevt de minskade fångsterna något man däremot i stor utsträckning gjort längst kusterna.

Därför behöver kunskapen om strömming beståndets sammansättning och geografiska fördelning utredas. SLU har redan fått ett sådant uppdrag från Havs- och vattenmyndigheten, men för det regionala arbetet inom den gemensamma fiskeripolitiken är det relevant att även ICES får ett liknande uppdrag. Därför behöver regeringen skyndsamt be ICES om specifik rådgivning gällande huruvida det är vetenskapligt motiverat att tillåta ett storskaligt uttag av strömming i Ålands hav och södra Bottenhavet utifrån strömmingens viktiga roll i ekosystemet, samt indikationer på olika lekbestånd.

Vänsterpartiet vill därför att Miljö- och jordbruksutskottet ställer sig bakom följande förslag på åtgärder för att stärka det svenska fisket och tillkännager detta för regeringen.

• Att regeringen uppdrar åt Havs och vattenmyndigheten att se över resursfördelningssystemet så att främsta målet blir en ökad flexibilitet i fisket och yrkesfisket kan agera mer ekosystemsanpassat.
• Att regeringen uppdrar en omarbetning av dagens ITQ system med en utveckling mot att förstärka de regionala kvoterna samt stärka havet som ekosystem.
• Att regeringen i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten utreder hur en utflyttning av trålgränsen till 12 nautiska mil kan genomföras.
• Att regeringen skyndsamt ber om specifik rådgivning från ICES gällande strömmingens olika lekbestånd.
• Att regeringen skyndsamt ber ICES om råd gällande de rumsliga och den tidsanpassade regleringen av trålfisket, enskilt eller i kombination, eller ett minskat uttag och hur detta skulle påverka ekosystemseffekterna i de kustnära områdena.

Elin Segerlind (V) Riksdagsledamot