Den stora klimatorättvisan – hur klass och klimat hänger samman.

Världens 26 rikaste ägde 2019 lika mycket som de 3,8 miljarder fattigaste människorna på jorden, enligt Oxfam. Utvecklingen har sedan dess fortsatt och har med all sannolikhet ökat än mer. På samma sätt som den ekonomiska ojämlikheten är stor är skillnaden i vår klimatpåverkan det samma. Det är inte underligt, sambandet mellan tillgångar och påverkan är känt. Men dagens rapport från Oxfam är ändå en nyttig läsning, som visar att skillnaderna är större än de flesta av oss nog föreställde oss.

Bild från https://www.oxfam.se/klimat

Den rikaste tiondelen av världen släpper ut dubbelt så mycket som den fattigaste hälften och jordens befolkning. Det visar på en stor skevhet. Den rikaste procenten står alltså för 15% av utsläppen, de fattigaste 50% av befolkningen står för 7 procent av utsläppen. Sammantaget står de rikaste 10% för mer än hälften av alla utsläpp. När man börjar tala om åtgärder för klimatet blir det väldigt tydligt var vi ska börja för att skapa förändring snabbt.

Det finns en logisk följd i detta som säger att står man för en stor andel utsläpp så står man också för en stor andel av förbrukandet av resurserna. Oxfam rapporten visar också att den fattigaste hälften av befolkningen bara använde 4% av den totala globala koldioxid budgeten. Den rikaste procenten använde 9% av den globala koldioxid budgeten. 1% använde alltså mer än dubbelt så mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning.

Ojämlikheten finns även mellan länder

I en artikel i The Lanset skriver den ekonomiska antropologen Jason Hickel om länders ansvar för klimatkrisen kopplat till historiska utsläpp. Han visar att USA sedan 2015 är ansvariga för 40% av jordens Co2 överskott. EU (EU-28) är ansvariga för 29%, G8 länderna var i sin tur tillsammans ansvariga för 85% samtidigt som länder som av FN klassas som Annex I länder, i praktiken bara den industrialiserade delen av världen stått för 92% av utsläppen. Detta kan i sin tur ställas i relation till länder i vad han definierar som ”the Global South” har varit inom sin gränsen för utsläpp.

Detta menar Hickel är ett stark indikation på att hög-inkomst länder har ett större ansvar för klimatkrisen än vad man tidigare sett och hänvisar till ett ramverk för att räkna ut en nations utsläpps överskott som kan användas för att mäta ut ansvar.

De rikas överkonsumtion

I samband med rapporten säger Oxfams chef för klimatarbetet på deras hemsidan att:

”Den rika minoritetens överkonsumtion förvärrar klimatkrisen, men det är ungdomar och människor i fattigdom som drabbas av konsekvenserna. Den extrema klimatojämlikheten är en direkt konsekvens av att makthavare i flera decennier strävat efter en ojämlik och klimatskadlig ekonomisk tillväxt.”

De fattiga länderna och de fattiga inom länderna är de som oftast drabbas hårdast av klimatförändringar. Det är de som får svårt att skaffa mat, inte kan brukar jorden eller haven och får fly undan bränder, torka och översvämningar.

I Sverige fortsätter vi spä på den här ojämlikheten för självklart ser det likadant ut här. Fram till 1980-talet fortsatte klyftorna mellan fattiga och rika att minska i Sverige, sedan dess har utvecklingen gått i en annan riktning. Idag är klyftan mellan de fattigaste och rikaste 25% eller 40% om man räkna med de som är skrivna i utlandet. De 180 miljardärer som Sverige hade 2018 ägde då en förmögenhet på över 1 100 miljarder kronor, det är lika mycket pengar som svenska staten och då räknas inte i deras utlandstillgångar.

Samtidigt som de rikare bli rikare även i Sverige så ser utvecklingen inte lika ljus ut för alla. Den rikaste tiondelen har fördubblat sina inkomster sedan 1991. Sedan 1970-talet har de med lägsta inkomsterna fått en ökning på i genomsnitt 0,4 procent. (https://www.forskning.se/2020/04/02/de-rika-blir-allt-rikare/)

Samtidigt som de rika blir rikare har vi i Sverige ändå genomfört reformer som enkom gynnar just dem. Det har handlat om jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt och sänkta skatter på kapitalinkomster. Sverige har bland det minst omfördelande skattesystemet för hög- till låginkomsttagare bland EU:s 15 kärnländer och utvecklingen fortsätter.

Skatta kapital för klimatet

Vänsterpartiet föreslog förra veckan att Sverige skulle införa en Gräddhylleskatt, en skatt som skulle innebära att fastigheter med höga taxeringsvärden skulle beskattas betydligt högre. Sedan tidigare har vi drivit på för sänka brytpunkten för den statliga inkomstskatten och införa nya progressiva förmögenhets- och kapitalskatter. Det skulle ge statskassan 25 miljarder (låter det mycket? Glöm då inte att de rikaste 180 människorna i Sverige äger mer än 1 110 miljarder bara dem).

De ekonomiska klyftorna hindrar inte bara människor från att ta sig ut fattigdom, det spär också på klimatkrisen. Oxfam visar alltså att de rikaste 10 procenten släpper ut lika mycket som de fattigaste hälften av världens befolkning. På samma sätt släpper de rika länderna ut mer än de fattiga och står tillsammans för ett enorm klimatavtryck. Om vi ska skapa verklig förändring för klimatet är detta ett perspektiv vi måste ha med. Alla måste göra omställningen men en del behöver göra en större än andra. Vi får inte låta den 1 procentens ovilja att släppa taget som sina bekvämligheter och sina rikedomar hindra oss från att nå våra mål.

Så länge som ojämlikheten ser ut så här, ekonomiskt och i form av klimatavtryck, så får vi andra, vi som har betydligt lägre avtryck göra än större avkall för att vi ska nå våra mål. Jag har inte sett en uträckning på vad som händer om tex. de rikaste 10 procenten vidhåller sin livsstil, hur mycket ytterligare behöver vi andra minska våra avtryck för att vi ska nå våra mål? Hur är det en rättvis fördelning av den globala koldioxid budgeten?

källa: https://www.thelancet.com/journals/lanplh/article/PIIS2542-5196(20)30196-0/fulltext

Läser man Oxfams rapport om klimat ojämlikhet och Jason Hickels artikel om länders ansvar för klimatkrisen blir det tydligt att det är de rika länderna som bär ansvaret framför de fattiga och de rika inom länderna som bär ansvaret framför den delen av befolkningen med lägre inkomster. Hur man än vrider och vänder på det är den ökad ekonomiska ojämlikheten en drivande faktor för klimatkrisen. Klimatkrisen löser man därför med en blandning av klimatåtgärder som tar oss bort från fossilberoende och verksamhet med stor koldioxid utsläpp, likväl som med en politik för ekonomisk jämlikhet. Skatt på kapital för klimatet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.