Arktis en allt viktigare fråga för världens länder

Den amerikanska ambassaden bjöd idag in till ett möte med USAs nya koordinator för den arktiska regionen, Jim Dehart och eftersom jag sitter i den parlamentariska kommitteen för Arktisfrågor så var jag inbjuden.

Under min tid som ledamot i CPAR, Conference of Arctic Parliamentarians, hade jag tills idag inte träffat den amerikanska delen av det Arktiska rådet, de hade heller inte än deltagit i några av de möten med CPAR jag varit på. Därför var det också intressant att träffa deras nya koordinator för Arktis är inte längre en dussinfråga för USA.

Första frågan att besvara när man pratar om USA och Arktis brukar vara, men vadå USA? De hör väl inte till Arktis. Nej inte hela, men Alaska göra det. Det finns 8 arktiska nationer och det är förutom Sverige (som inte heller till sin helhet hör till Arktis), Norge, Finland, Ryssland, Kanada, USA, Danmark (genom Grönland och Färöarna) och Island.

Så vad blev då sagt på mötet? Det är lätt att säga att ett stort fokus hamnade på försvarsfrågor, gränser och rätt till territorium. USA är oroliga för att Kina ska ”köpa upp” Arktis och med det dess tillgångar (men kanske inte fullt lika bokstavligt som Trump som försökte köpa Grönland). Från riksdagens medverkade i övrigt mest ledamöter från moderaterna vilket också bidrog till en kraftiga slagsidan av diskussionen. En framtida militarisering av Arktis var inte främmande för någon annan runt bordet även om Dehart flera gånger återvända till principen om att området ska vara utan konflikt.

Dehart kommer själv ifrån en bakgrund som diplomat och har det senaste året arbetet som Senior rådgivare inom säkerhetsfrågor för USA så att slagsidan av samtalet kom att handla om just Kina och gränser är kanske inte så konstigt.

Naturresurserna och klimatet

Under frukosten valde jag att fokusera och ställa frågor om USA:s syn på Arktis kopplat till klimatkrisen. Vi vet att klimatförändringarna sker 5 gånger snabbare där än någon annanstans i världen och när Kina och USA tar upp racet för naturtillgångarna behöver man också fundera på de som bor i området. Att ta upp tillgångarna och använda dem betyder att man spär på klimatkrisen ytterligare, en klimatkris som gör det mer och mer svårt att bo och leva kvar i regionen. Att få förståelse från en lokalbefolkning att ta upp och använda naturresurser som gör en svår situation än värre kanske inte är så självklart som man kan tro. Samtidigt som vi har en växande miljö- och klimatrörelse som kommer kämpa emot en fortsatt användning av det fossila likväl som en fortsatt exploatering av naturresurser och även allt mer om än allt för långsamt bindande nationella och internationella avtal som tar oss mot olika nettonoll mål. Ett resonemang som jag misstänker att USA och Dehart än inte har med sig än.

Förutom klimatkrisens påverkan på regionen så är de som faktiskt bor i regionen en viktig del. Ofta när vi pratar Arktis gör vi det utanför regionen och inte alltid ens med de som bor där. Alla förändringar som sker i regionen oavsett om det är som en del av klimatkrisen eller om det handlar om att anpassa till en förändrad värld behöver människorna som berörs direkt av det vara med och deras röst för vad området behöver vara måste väga tungt.