När man 2015 antog Agenda 2030 var det en ambitiös överenskommelse för hållbar utveckling. På 15 år satte man stora och långtgående mål. Till 2030 skulle världen utrota både hungern och fattigdomen likväl som bekämpa klimatförändringarna och rädda våra hav. Stora ord som vi idag kan se inte lett till den handling som är nödvändig för att nå dem och det är dags att walk the talk.
Vänsterpartiet välkomnar den proposition om Sveriges genomförande av Agenda 2030 som regeringen lagt fram. Det är bra att Sverige har en tydlig plan för hur vi ska arbeta med att nå målen och med tio år kvar och storslagna mål så förstår vi att det är nödvändigt att ha en tydlig väg framåt. 
Vänsterpartiet menar däremot att ambitionsnivån i arbetet med Agenda 2030 är för låg. Ska Sverige fortsätta vara i framkant krävs betydligt bättre verktyg, högre ambitionsnivå samtidigt som regeringen tydligt kan visa att agendans måluppfyllelse går åt rätt håll på det nationella planet. Det kan regeringen svårligen göra idag. I Sverige ökar den ekonomiska ojämlikheten, de flesta av de nationella miljökvalitetsmålen nås inte och föra går också i negativ riktning samtidigt som våld och kränkningar, som i stor utsträckning drabbar kvinnor, fortsatt inte heller minskar.
Vänsterpartiet föreslog i följdmotionen till propositionen att uppföljningen av Agendan skulle ske mer frekvent än vad regeringen föreslår. Vi är nöjda med att ha fått gehör och en samsyn i riksdagen för behovet av tätare rapportering från regering till riksdag. Uppföljningen av genomförande utgör en viktig del av arbetet med Agenda 2030 eftersom den möjliggör att stater kan hållas ansvariga för att förverkliga de åtaganden som följer av agendan. Genom en tätare resultatredovisning med rapportering vartannat år, får vi en tydligare väg mot måluppfyllelsen.
Vänsterpartiet menar också att det behövs en aktör som har det nödvändiga helhetsperspektivet för att vi ska klara genomförandet. I nuläget finns ingen sådan. Agenda 2030-delegationen föreslår i sitt svar en kommitté med uppdrag att till och med 2030 kontinuerligt ta fram underlag till regeringen i form av uppföljning, utvärdering och förslag till åtgärder för att genomförandet av Agenda 2030 ska drivas framåt. Vänsterpartiet delar delegationens syn på att en sådan kommitté behövs. Samhällets olika aktörer måste involveras och det behövs ett helhetsperspektiv på den otroligt omfattande Agendan.
Trots att det har gått 17 år sedan PGU antogs och riksdagen samtidigt slog fast att svensk politik måste vara samstämmig är det uppenbart att svensk utvecklingspolitik fortfarande inte är just det. De stora målkonflikterna och hindren kvarstår. Här kan nämnas vapenexporten, EU:s jordbrukspolitik och skatteflykten som några exempel. Regeringen har under mandatperioden tagit eller aviserat politiska beslut som grå emot målen i PGU. Oviljan att stå bakom land-för-land rapportering på EU-nivå, avtalet med Turkiet för att stoppa människor på flykt, åtstramningarna av de svenska asyllagarna, exportsatsningar riktade till diktaturer, försäljningen av Vattenfalls kolgruvor och den otillräckliga lagstiftningen för att begränsa vapenexport till diktaturer är några av dem.
Agendan handlar inte bara om global utvecklingspolitik, utan åtagandena i handlingsplanen gäller även på nationellnivå och även i svensk inrikespolitik finns i dag stora målkonflikter med negativ påverkan på genomförandet av Agenda2030. Det handlar bland annat om skattesänkningar för välbeställda som urholkar välfärden och ökar ojämlikheten – något som Oxfam i en ny rapport visade också är en betydande faktor när det kommer till driva på fortsatta klimatförändringar. Det handlar också om målkonflikter mellan den fortsatta tillväxten och hur vi når ett välmående samhälle efter 2030 och det vi måste göra för att just klara klimatet, det handlar om målet för hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt förändringen av arbetsrätten i relation till agendans mål om anständiga arbetsvillkor för alla, för att nämna några saker.
Vänsterpartiet menar att trots att Agenda 2030 med sina 17 globala mål för hållbar utveckling har jämställdhet både som ett eget mål och som ett perspektiv som ska genomsyra hela agendan, så saknas en feministisk analys av regeringens förslag på Sveriges genomförande av agendan. Kvinnors rättigheter är en helt avgörande nyckel till utveckling. Det är avgörande att kvinnor i fattigare länder tillåts sätta dagordningen för arbetet med jämställdhet i utvecklingspolitiken och att Sverige verkar för att kvinnor finns representerade och inkluderas i alla former av beslutsprocesser. Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Vänsterpartiet anser därför att regeringen, som utger sig för att vara feministisk, bör återkomma med en feministisk analys av genomförandet av Agenda 2030.
Slutligen kan Vänsterpartiet konstatera att Agenda 2030 med sina 17 mål och 169 delmål – inte är en buffé där man kan välja att genomföra de åtgärder som behövs för att nå de mål som faller sig lättast. Att börja plocka de lågt hängande frukterna är väl gott så men tillslut behöver även Sverige ta sig an de stora frågorna bortom orden. Sverige når som nämnts tidigare inte ens sina egna uppsatta miljömål, mål som om vi når dem skulle göra att vi i stort skulle nå flera av Agenda 2030s mål om klimat, miljö och vatten. Klimatet, den ekonomiska ojämlikheten, anställningstryggheten, människor som lever i utanförskap och en god utbildning för alla – vi är inte på väg åt rätt håll. Sverige har varit ett ledande land i de här frågorna, regeringen och riksdagen behöver hålla i det här arbetet för att se att det fortsätter vara så. Agenda 2030 arbetet belyser det som vissa ser som en klyscha men som i det här fallet är så sant – bara tillsammans, alla medborgare, alla samhällets delar och i slutänden alla nationer – kan vi gå i mål med Agenda 2030. Så låt oss då göra det.
Elin Segerlind 