Träffar kemikalieskatten rätt?

Kemikalieskatten i Sverige finns för att mota bort skadliga kemikalier i våra produkter. Men företag som arbetar på andrahandsmarkanden har berättat om hur skatten försvårar för dem och med det våra ambitioner att ställa om till ett cirkulärt samhälle.

Vänsterpartiet delar regeringens ambition att det behövs styrmedel för att minska förekomst av farliga kemikalier och för att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror. En kemikalieskatt bör rätt utformad kunna verka som ett sådant styrmedel för hållbar resursanvändning. Vi kan dock konstatera att nuvarande kemikalieskatt, så som den är utformad, motverkar en hållbar resursanvändning och strävan efter en cirkulär ekonomi.

För företag i återanvändningsbranschen försvårar nuvarande kemikalieskatt möjligheten att bedriva cirkulär verksamhet. Exempel finns på företag som återanvänder hundratusentals it-produkter per år och som har hundratals anställda som nu missgynnas ekonomiskt och av försvårande omständigheter på grund av denna skatt. Detta är enligt vår bedömning en ohållbar situation som omedelbart bör åtgärdas av regeringen för att förhindra att kemikalieskatten försvårar ökad återanvändning.

Finansministern har i tidigare interpellationsdebatt om denna problematik hänvisat till att det finns ett undantag för återanvändningsbranschen. Men problemet är att det inte fungerar i praktiken. När kemikalieinspektion (KemI) nyligen utvärderade skatten hade de inte heller uppdraget att utvärdera konsekvenserna för andrahandsmarknaden.

Vi ställde frågan till finansministern och vi fick följande svar.

Jag har tidigare redogjort för att det i kemikalieskatten, i likhet med andra punktskatter, finns olika typer av skattskyldiga. Om den som säljer återanvänd elektronik inte är så kallad godkänd lagerhållare uppkommer inte någon skattskyldighet för denne vid försäljningen. Skattskyldigheten uppkommer i stället då varan tillverkas eller importeras, vilket för återanvända varor redan har skett långt tidigare. En säljare som inte aktivt har valt att ansöka om att bli godkänd som lagerhållare kan därmed sälja återanvänd elektronik utan att den beskattas. Säljaren behöver i detta fall inte bevisa någonting.

Om ett företag som handlar med begagnad elektronik ändå aktivt har valt att ansöka om att bli godkänd lagerhållare och sedan har godkänts av Skatteverket blir försäljningarna generellt skattepliktiga. Det finns dock, som Elin Segerlind också nämner, ett undantag för sådana varor som skattskyldighet tidigare har inträtt för. Vissa aktörer har ifrågasatt de praktiska möjligheterna för lagerhållare att bevisa detta. Här bör det påpekas att säljaren inte måste bevisa att skatten faktiskt har betalats utan endast att skattskyldigheten har inträtt, vilket normalt framgår av tillverkningsår eller vem som har ägt varan tidigare. Att visa att skattskyldighet tidigare har inträtt är i många fall betydligt enklare än att visa att en vara är begagnad.


Ministern hänvisar här till de undantag som branschen själv menar inte fungerar i praktiken.

Kemikalieskatten kan ha sina vinster, men den får inte hindra en utveckling av den cirkulära omställningen. Kemikalierna begränsas inte heller enbart av skatten varför det kan finnas anledning att fundera på dess betydelse kontra eventuella problem den skapar. Framför alt behöver vi så länge den är kvar snabbt fått utrett hur vi kan ändra den så att den inte slår mot andrahandsmarknaden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.