Rädda strömmingen!

Läget i Östersjön är akut, det är inget nytt. Trenden för Östersjön har varit på nedgående i många, många år. Under hashtaggen #räddastrommingen uppmärksammar nu Sportfiskarna situationen för strömmingen som ser ut att gå samma öde tillmötes som torsken. Dvs, fiskas ut och förläggas med fiskestopp.

1974 lekte runt 2 miljoner ton strömming i Östersjön. 2021 är motsvarande siffra 0,5 ton. Att tro att vi kan uppehålla det fisketryck vi haft i Östersjön, särskilt efter att vi nu sett hur det gått för torsken, är naivt.

En rapport som Sportfiskarna presenterade för nu snart ett år sedan visar tydligt hur uttaget av strömming har ökat mycket kraftigt de senaste 20 åren och att det är det storskaliga pelagiska industrifisket som står för en enorm ökning. Bara under de senaste 5 åren har fångsterna i Bottenviken ökat med 70%.¹

Vänsterpartiet har tagit initiativet.

Förra året vid samma tid la jag för Vänsterpartiets räkning ett utskottsinitiativ för att försöka få tillstånd lösningar. I debatten uppfattar jag ändå att flera uttrycker sig positivt till att vidta åtgärder men när det kommer till verklig handling, så blir det inget av det.

I det initiativet tog vi bland annat upp behovet av ökad kunskap kring strömmingsbestånden. Då hade vi i politiken nåtts av kunskapen att strömmingen inte enbart kan ses som ett samlat bestånd utan att man behöver se till de olika delbestånd. ICES baserar sina råd på helheten och hämtar en stor del av sin information ifrån det storskaliga fisket, där har man inte upplevt de minskade fångsterna något man däremot i stort utsträckning gjort vid kusterna. (de felrapporteringar som förekommit från det storskaliga fisket gör inte att det känns bättre).

I ett policy brief från Östersjöcentrum skriver det att riskerna med det storskaliga strömmingsfisket är kopplat till en gammal kontrovers, om delbestånden. Idag utgår vår fiskeförvaltning helt ifrån principen att strömmingsbeståndet ska ses som ett homogent. Men enligt Östersjöcentrum visar forskning visar att det inte är så enkelt och att mycket tyder på att man ska se på strömmingen som tillhörande olika delpopulationer. Läs med fördela hela deras Brief här.

Därför föreslog Vänsterpartiet förra året och igen i höstens motionsrunda att regeringen skyndsamt ber om specifik rådgivning från ICES gällande strömmingens olika lekbestånd. Och att regeringen skyndsamt ber ICES om råd gällande de rumsliga och den tidsanpassade regleringen av trålfisket, enskilt eller i kombination, eller ett minskat uttag och hur detta skulle påverka ekosystemseffekterna i de kustnära områdena. – Inget av det hörsammades av riksdagen.

Trålgränsen

Trålgränsen har diskuterat flitigt de senaste åren. De flesta tycks ändå överens om att det krävs en förändring. Förslaget som är uppe på bordet är att flytta ut från 4 till 12 nm, alltså till territorialgränsen.

Samtidigt som den diskussionen pågår, har flera fiskefartyg fått dispens att tråla innanför trålgränsen. Det är knappt så man tror det är sant. Men enligt Östersjöcentrums sammanfattning från i april 2021 så släpps även de allra största industritrålarna in. Enligt HaV saknas vetenskapliga belägg för att stoppa dem. Därför är det helt avgörande att det kommer till ett arbete som påbörjar flytten av trålgränsen och stänger för undantag.

Behöver strömmingen räddas?

Utan tvekan, ja! Strömmingen ser nu ut att gå samma öde till mötes som torsken redan gjort. Det vill säga ett alldeles för högt fisketryck som till slut lett till att fisket helt fått stoppas. Det har gett stora konsekvenser för havets ekosystem och det har också gett effekter på land, med fiskare som inte klarat av att hålla sin verksamhet igång.

Vi har haft många år på oss att vända trenden, men ska vi göra något så har vi vår sista chans nu. Vi behöver göra många saker för att åtgärda den obalans som finns i Östersjöns ekosystem.

Det vi kan göra rent konkret för fisket och som Vänsterpartiet kommer fortsätta att lyfta fram är: