Under det senaste året har grisindustrins etiska brister belysts i såväl debattartiklar som i bokform, både av veterinärer och av djurskyddsorganisationer. Lina Gustafssons bok “Rapport från ett slakteri: En veterinärs berättelse” som utkom tidigare i år, lämnar ingen oberörd. I synnerhet handlar det om bedövningsmetoden med koldioxid som i dag används inför slakt, som orsakar grisarna stark ångest, smärta och stress i upp till en och en halv minut innan de förlorar medvetandet.
Det behöver inte fortgå. Vänsterpartiet har under flera år i riksdagen lyft behovet av att detta åtgärdas. Ett första steg för att komma bort från den plågsamma bedövningsmetoden är att sätta ett slutår och ett datum för när koldioxidbedövningen ska vara borta från de svenska slakterierna. Först då får branschen på riktigt anledning att titta efter alternativa metoder. Ett andra steg är att omgående tillsätta resurser för att ta fram alternativa bedövningsmetoder. Det finns redan i dag intressanta projekt bl.a. på SLU där t.ex. kvävgasskum studeras som ett alternativ. Så länge koldioxidbedövningen är tillåten och inget slutdatum är satt saknas dock incitamenten att gå ifrån den billiga bedövningen med koldioxid.
När koldioxidbedövningen anses vara det bästa sättet att avliva grisar i Sverige har vi inte mycket att skryta med och argumentet om att vi är bäst på djurskydd klingar ganska illa. Genom att sätta en högre standard bidrar vi inte bara till att minska lidandet i Sverige utan kan också inspirera fler länder i Europa att faktiskt komma bort från en oetisk och otidsenlig metod för att bedöva grisar.
Sverige sägs ha världens främsta djurskyddslagstiftning men tillåter fortsatt koldioxidbedövningen.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet att införa ett slutdatum för när koldioxidbedövning inte längre kommer vara tillåtet?
Elin Segerlind 