Att skydda havets livsmiljöer och den biologiska mångfalden är en stor utmaning i alla hav, så även i Östersjön där strömmingen nu går mot kollaps. Fisket är en av det stora påverkansfaktorerna på havet och på fiskebestånden. 1974 lekte runt två miljoner ton strömming i Östersjön, 2021 är motsvarande siffra mindre än 0,5 miljoner ton. Att tro att vi kan uppehålla det fisketryck vi haft i Östersjön, särskilt efter att vi nu sett hur det gått för torsken, är naivt.
De senaste fem åren har fångsterna av strömming i Bottenviken ökat med 70 procent. Samtidigt vittnar kustfiskare om svårigheter att alls få någon fångst. Det beror främst på att det är det storskaliga pelagiska industrifisket som står för den enorma ökningen i uttag av strömming.
Strömmingen är Östersjöns motor. Den är mat för många djur, däribland våra rovfiskar men deras ägg är också viktigt mat för många fiskarter i kustområdena. är också viktig för hela ekosystemet.
Vänsterpartiet har flera gånger föreslagit en utflyttad trålgräns, bland annat i ett utskottsinitiativ i riksdagen i juni 2020, något som inte stöttades av något annat parti. Däremot har representanter från flera partier på regional nivå, däribland Centerpartiet och nu även Moderaterna, visat att de vill se en utflyttad trålgräns. Men på riksnivå är det inte lika tydligt. Där säger Moderaterna att det inte är klart hur stor påverkan trålgränsen egentligen har på bestånden.
Vänsterpartiet delar åsikt med de som menar att trålgränsen är ett viktigt verktyg för att komma tillrätta med problemen i Östersjön. Tanken med trålgränsen är att den ska ge fredade områden för lek, uppväxtområden och skydda känsliga bottnar. En flytt av trålgränsen skulle stärka de kustnära områdena och ge en bredare skyddszon. Det skulle också minska områdena i vilka den storskaliga pelagiska trålningen kunde pågå. Av de svenska landningarna av strömming som 2018 var 15 600 ton stod endast fem fartyg för 14 900 ton. Det är ett ohållbart sätt att förvalta ett fiskebestånd.
Sverige behöver ta ett beslut om att flytta ut trålgränsen, det är ett viktigt steg för att säkra fiskens lekplatser och i förlängningen ett kustnära fiske. Men för att kunna ta välgrundade beslut om fiskeförvaltningen och framför allt om fiskekvoterna behövs ett bredare underlag och en större förståelse för strömmingens olika delbestånd. Innan vi hamnar i samma situation med strömmingen som vi gjorde med torsken, där beslut om akut fiskestopp fick tas, behöver vi minska de årliga fångsterna för att säkra strömmingens fortlevnad.
Vänsterpartiet välkomnar som alltid att fler partier väljer att arbeta för en utflytt av trålgränsen och hoppas att de rörelser som finns inom partierna når ända till riksdagen.
Elin Segerlind 