Vi lever på lånade resurser.

Från och med idag så går världen på ett ekologiskt underskott. Ett underskott vida allvarligare än något ekonomiskt dito någonsin kan vara. Det är egentligen inte sant att vi från och med idag lever på lånade resurser. Under många årtionden har Sverige som land och världen som helhet utnyttjat mer av jordens resurser än vad som den klarar av att regenerera. Det sätter en skuld som går långt tillbaka och vars skuld nu ackumulerar i ränteindrivning i form av översvämningar, torka, bränder och extremoväder.

Varje år utnyttjar vi 74% mer av jordens resurser än planeten klarar av att regenerera varje år. Trots att utsläppen minskade under första halvan av 2020 så steg de sedan igen och i december 2020 så var utsläppen två procent högre än samma månad året innan. Samtidigt minskar takten med vilken naturen återhämtar sig.

Forskare pekar ut skogsskövling som en av orsakerna. I Brasilien enbart förlorade vi förra året 1.1 miljoner hektar skog. Därför har vi också kunnat läsa om hur Amazonas nu släpper ut mer koldioxid än den klarar av att binda.

Hade man sett jorden som ett företag, vars budget gick med så här mycket minus hade vi satt in enorma belopp för att rädda det eftersom att gå i konkurs i det här fallet inte heller är ett alternativ. Vi behöver samma typ av räddningsinsatser för klimatet och miljön. Vi behöver kraftigt minskade utsläpp inte till 2050 utan till nu samtidigt som vi behöver göra allt vi kan för att binda mer koldioxid främst genom att stoppa skogsskövlingen.

Jag tror personligen på varje enskild människas förmåga att med sina handlingar skapa förändring. Men vi måste samtidigt inse att de utsläpp som genereras idag inte genereras likvärdigt från alla. Samtidigt som människor i Madagaskar nu svälter från matbrist på grund av klimatförändringar så har snart tre multi-miljardärer svävat totalt 30 minuter upp i rymden och tillbaka. Med utsläpp på runt 1000 ton koldioxid motsvarande otaliga varv runt jorden med flyg. Alla kan bidra men vissas bidrag är viktigare än andras och det är där vi måste sätta fokus.

Det syns också tydligt när man tittar på de nationella overshoot dagarna. Där många länder har sin overshoot dag redan i mars medan länder förknippade med rikedom och välstånd som Qatar och Luxemburg har gör slut på sina resurser redan i februari. Hade ekologin varit något som en ekonomi hade de fått leva otroligt fattigt resten av året, nu vet vi att så långt ifrån är fallet.

Samtidigt finns det länder som av olika anledningar inte når sin Overshoot dag förrän i december som för Indonesien, Ecuador och Nicaragua. Länder där många lever i fattigdom. Så vi har ett problem som behöver tacklas från två håll, dels få upp människor ur fattigdom vilket med dagens teknik och syn på det goda livet innebär att utsläppen kommer öka så vi behöver lösningar för energi försörjning och livsmedelskonsumtion som innebär att människor kan ta sig ur fattigdom utan att påverkan på klimatet ökar. Klimatet får inte vara en ursäkt för att inte hjälpa människor ur fattigdom.

På samma gång från andra hållet har vi människor som kraftigt behöver minska sin klimatpåverkan och vars påverkan inte kan raderas ut enbart med ett byta av material eller produktionsmetod. Konsumtionsmängden är på det hela taget för hög och för ojämnt fördelad mellan länder och individer.

Vi producerar till exempel idag mer mat än vad som konsumeras. Ändå har vi människor som svälter ihjäl. Kina har matbrist men exporterar stora delar av de livsmedel som hade kunnat ta dem ur sin egen matbrist. Världen och jordens tillgångar är skevt fördelade med slagsida på några få. Klimatkrisen kan därför bara tacklas med en blandning av rättvisereformer likväl som reformer för minskade utsläpp och stärkt biologisk mångfald.