Allemansrätten är en gammal sedvanerätt i Sverige som har ursprung sedan medeltiden. Den ger alla människor möjlighet att, utan samtycke från markägaren, vistas i naturen och exempelvis plocka bär och svamp.
Allemansrätten finns även i Norge och Finland och möjligheterna att röra sig fritt i naturen har skapat stort intresse för friluftsliv och rekreation i skog och mark i dessa länder.
Immateriellt kulturarv är traditioner, seder och bruk, som har överförts mellan generationer. En konvention om tryggandet av det immateriella kulturarvet antogs 2003 och konventionen undertecknades av Sverige 2011. Konventionen har stort fokus på de som utövar det levande kulturarvet. Varje land som undertecknat konventionen ska göra förteckning över immateriellt kulturarv för att skapa överblick och ge möjlighet till bättre överföring av kunskap. Sveriges
nationella förteckning kallas för Levande traditioner där bl.a. allemansrätten ingår.
Det är även möjligt för ett land att föreslå att ett immateriellt kulturarv
ska ingå i Unescos internationella lista. Tanken med listan är att synliggöra
immateriella kulturarv från olika delar av världen, öka kunskapen om det
immateriella kulturarvets betydelse och främja dialog mellan människor.
Vänsterpartiet anser att allemansrätten aktivt måste värnas. Det finns aktörer som förespråkar inskränkningar av allemansrätten vilket skulle riskera att i förlängningen göra friluftslivet till en klassfråga. Att lyfta allemansrätten till Unescos internationella immateriella kulturarvslista skulle enligt vår uppfattning vara ett lämpligt sätt att stärka dess värde för det stora flertalet.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Jeanette Gustafsdotter:
Avser ministern verka för att allemansrätten ska ingå i Unescos internationella immateriella kulturarvslista?
Skriftligfråga till Kulturministern, inlämnad 17 januari 2022.
En reaktion på ”Allemansrätten värdig en plats på Unescos kulturarvslista.”