I ett betänkande (beslutsunderlag) från riksdagen som till en början inte ser mycket ut för världen göms en rad olika tillkännagivanden (beslut från riksdagen som regeringen behöver genomföra). Under bisatsen ”övergripande miljöfrågor rums inte mindre än sju tillkännagivanden, ovanligt många och dessutom på det stora hela också riktigt dåliga.
Jag tänker inte gå igenom alla 7 utan tänkte här fokusera på en av dem som jag tänker mig skulle kunna komma upp i debatter med t.ex. LRF under valrörelsen.
Klassificering av jordbruket
I ett yrkande från bland annat Moderaterna föreslår man att miljöbalken ska ändras så att jordbruket klassificeras som miljöpåverkande verksamhet istället för som nu miljöfarlig verksamhet. Till detta yrkande finns ingen bakomliggande argumentation eller förklaring annat än att det är tråkigt för de som håller på med jordbruk att bli kallade för miljöfarliga när de egentligen mest bidrar till att sätta mat på människors bord.
Det här är typiskt den populistiska politik som högern driver när det kommer till framför allt jord- och skogsbruk. Det som kan sin Miljöbalk vet att jordbruket inte klassas som någonting alls, utan vad som står där i kapitel 9 är olika verksamheter som kan anses miljöfarliga, som t.ex. när det finns risk för vatten, eller luftföroreningar. Alla typer av verksamheter måste sedan förhålla sig till detta, både sjukhus, gruvor och begravningsbyråer.
Jordbruket påverkar oundvikligen miljön
Vänsterpartiet menar att det är tydligt att jordbruket har påverkan på miljön. Det kan handla om utsläpp till luft av ammoniak eller förbränningsavgaser, utsläpp från transporter, näringsläckage till vatten och mycket mera. Att jordbruket, som i dag kan bestå av stora enheter med t.ex. 500 000 kycklingar som föds upp i omgångar flera gånger om året, miljöprövas är långt ifrån orimligt. Det är också tydligt att omfattningen av verksamheten avgör hur stor påverkan denna har på miljön och då också i hur stor omfattning en verksamhet berörs av miljöprövningslagstiftningen.
Miljöbalken beskriver inte jordbruket som miljöfarlig verksamhet, däremot definieras i 9 kap. vad som avses med miljöfarlig verksamhet och vilka verksamheter som utifrån det är tillståndspliktiga. I miljöprövningsförordningen finns sedan bestämmelser om tillståndsplikt och anmälningsplikt för verksamheter och åtgärder som avses i 9 kap. miljöbalken. I miljöprövningsförordningen finns också definierat tre olika nivåer av tillståndsplikt. Tillståndsplikt A innebär en prövning av mark- och miljödomstolen och är inte en tillståndsplikt som berör jordbruket. Tillståndsplikt B innebär att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter och åtgärder ska prövas av en länsstyrelse. Jordbruket omfattas också av anmälningsplikt (C-verksamheter) som innebär att en verksamhet som omfattas av den plikten inte får bedrivas eller vidtas utan att vara anmäld till tillsynsmyndigheten, men för dessa krävs dock inte tillstånd.
Jordbruket omfattas utav de två senare nivåerna, tillståndsplikt B och anmälningsplikt C. Det är sant att förutom jordbruket omfattas även bl.a. gruvindustrier, metallbearbetning och avveckling av kärnreaktorer av miljöprövningsförordningen. Men å andra sidan omfattas även hälso- och sjukvård och begravningsverksamheter av miljöprövningsförordningen, utan att det har den effekten att vi går runt i vardagen och betraktar dem som miljöfarliga verksamheter i sin helhet.
Ett beslut med oklara konsekvenser
För Vänsterpartiet är det tydligt att en benämning av jordbruket som miljöpåverkande verksamhet har oklara följder. I dag finns begreppet miljöpåverkande verksamhet inte alls med i miljöbalken, skulle målet vara att jordbruket inte skulle omfattas av de paragrafer som är 9 kap. miljöbalken skulle det i praktiken innebära att jordbruket helt lyfts ut ur miljöbalken eller undantas tillstånds- och anmälningsplikten. Ett annat scenario är att det som i dag räknas som miljöfarlig verksamhet inte längre anses miljöfarlig och vi får en stark försvagning av miljöbalken. Beslutet från riksdagen skulle också kunna få till följd en förändring av språket i 9 kap. där miljöfarlig verksamhet genomgående byts ut mot miljöpåverkande verksamhet. I dag bygger miljöbalken på begreppet miljöfarlig verksamhet och en ändring av begreppet skulle innebära stora förändringar av balken med risken att den skulle bli mer inkonsekvent och svårhanterlig. Det är en förändring som skulle innebära att vi går bort från ett vedertaget juridiskt begrepp som används på flera andra platser än 9 kap., bl.a. i processbestämmelserna.
Det bör gå att förstå att bara för att en verksamhet faller under tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet så innebär det inte per automatik att verksamheten i sin helhet är oönskad eller farlig. Jordbruket medför många goda nyttor till samhället men det är också uppenbart att dagens jordbruk medför påverkan på miljön, även negativ sådan, och utan reglering får det konsekvenser för miljön.
Elin Segerlind 