Elin Segerlind

Industrin behöver ställa om till att inte bara bli grön utan också cirkulär.

Samhället behöver ställa om till att bli mer cirkulärt, det är en central del av omställningen. När vi talar om industrins omställning idag så fokuserar vi till stor del på vilken typ av energi de ska ha för att kunna fortsätta sina processer. Vi pratar däremot alldeles för lite om vad de ska producera och av vilken råvara de ska producera från.

Ser vi till textilindustrin som exempel så produceras idag omkring 100 miljoner ton textil per år globalt (dvs inte bara textil till kläder, utan även möbler eller inredning i bilar och siffran räknar in både privat och offentlig konsumtion) och den siffran beräknas öka. Omkring 2050 räknar industrin med att man kommer producera omkring 250 miljoner ton textil mer år med en stor klimatpåverkan och en fortsatt stor press på arbetare med låga löner och ofta dåliga arbetsvillkor.

Dagens textilier består i genomsnitt av 62% fossila material, 25% bomull, 11% cellulosa och 6% naturfiber och det är andelen fossilt material inom textilierna som har stått för ökningen. Textilbranschen är därför en av världens mest oljeberoende. Medan fordonsbranschen har en klar väg framåt med elektrifiering som en av de stora lösningarna för sin omställning saknas samma klara vision inom textilbranschen. Att produktionen inte finns i Sverige eller ens i Europa är en av anledningarna till att textilföretagen inte har samma intresse att påverka svensk- eller europeisklag eftersom de själva inte drabbas på samma sätt. Samtidigt har vi en situation där vi nått peak bomull och minskar med det tillgången på fossilt material så står textilbranschen inför en stor utmaning att fortsätta producera billiga kläder.

Frågan är ändå om det är något vi vill att de ska göra. Tillsammans med att skapa omställning för textilbranschen att arbeta mer cirkulärt behöver den också minska sina volymer. Idag står branschen för mellan 4 och 8% av världens växthusgasutsläpp och bidrar med sin idé om fast fashion till ett ohållbart beteendemönster där slut och släng fortsätter vara normen.

Hur det än blir i framtiden så kommer vi fortsätta behöva kläder. Idag konsumerar varje människa i Sverige i genomsnitt 15 kg ny textil om året. Vi behöver arbeta med att minska kvantiteten genom att se till att produkter har en längre livslängd så att det blir relevant att betala priset av två tröjor för en. Men till det behöver vi också arbeta med att hitta andra källor för material att producera med.

Ett plagg vi köper idag används i genomsnitt 8 gånger. Att vi har en marknad för kläder som möjliggör den typen av konsumtion är orimlig. För att få en hållbar textilbransch behöver vi arbeta med att öka återbruket (second hand och att plagg har en sådan kvalitet att det tillåts), öka möjligheten till återvinning (genom teknik, färre material i varje plagg och minskad användning av kemikalier) samtidigt som vi arbetar med fördyrande åtgärder för producenter att skapa ohållbart fast fashion.

Politiken har ett stort ansvar att arbeta med åtgärder som främjar det cirkulära. Vi bör fortsätta och stärka våra satsningar på forskning och innovation i en bransch som fortfarande har en lång väg att gå. Vi behöver möjliggöra för nästan en hel bransch att återkomma och då tänker jag på skräddaribranschen som kan arbeta effektivt med att re-make av kläder och att ge textil ett andra liv. Vi behöver också fortsätta arbeta med att begränsa användandet av kemikalier i textilproduktionen, införa krav på inblandning av återvunnet textil i nyproduktion och ställa krav på livslängd för textilier. Idag når mellan 20- och 30% av de producerade textilierna aldrig en kund, och den överproduktionen behöver stoppas.

Framtidens industriomställning handlar lika mycket om vad som ska produceras av vad som hur och politiken behöver börja hantera dem båda två.

Så ställer vi om vägtransporterna för klimatet

Transportsektorn står idag för ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, och över 90 procent av dessa kommer från vägtrafiken. Sverige har som mål att minska utsläppen av växthusgaser från transporter med minst 70% till 2030. Men Sverige utveckling går alldeles för långsamt för att vi ska nå det målet.

Trafikprognoserna pekar fortsatt på stora ökningar av gods- och persontransporter och för att lösa det behöver vi arbeta med både 1. energieffektiva och fossilfria fordon 2. förnybara drivmedel och 3. transporteffektiva samhällen men för att nå vårt mål till 2030 krävs ett särskilt fokus på vägtransporterna.

Planera för att nå målet
Ett av de stora problemen är att trafik- och infrastrukturplaneringen i Sverige fortsätter att utgå ifrån ökad trafik. Istället för att arbeta med transporteffektivitet och verklig omställning ägnar sig trafikverket åt att göra Sverige redo för ökad biltrafik genom förslag om nya motorvägar. Det tycker vi är en dålig prioritering. Därför vill vi att den nationella planen för infrastruktur som finns idag görs om med syfte att klimatmålet ska uppnås.

Kollektivtrafik
För att kollektivtrafiken ska vara ett verkligt alternativ för fler behöver vi en ökad och förbättrad kollektivtrafik. Den ska finnas tillgänglig där människor vill resa och kanske framför allt vara prisvärd så att fler kan och vill använda den. Det behöver bli betydligt billigare än vad det är idag för att fler ska vilja eller kunna resa kollektivt. Därför är politiska förslag om sänkta priser en viktig kugge tillsammans med insatser som utökar och gör kollektivtrafiken mer tillgänglig.

Fossilfri fordonsflotta
Klimatpolitiska rådet rekommenderar ett stoppdatum för försäljning av fossila drivmedel för att visa en tydlig riktning för branschen och konsumenterna. Tydlig information om vilka drivmedel som kommer att vara tillgängliga i framtiden är viktigt för att kunna fatta beslut om att köpa en ny bil under de närmsta åren.

För att Sverige ska kunna genomföra en omställning till fossilfria vägtransporter behövs ytterligare åtgärder i närtid. I en rad europeiska länder diskuteras och förbereds förbud mot nybilsförsäljning av bilar som är drivna med bensin eller diesel. Det är viktigt att det kommer på plats även i Sverige och i den bästa av världar att vi får ett gemensamt mål i EU. Det hade även gynnat bilindustrin som då hade haft ett klart mål att förhålla sig till.

Moderna och hållbara städer minskar utrymmet för bilismen Nuvarande kris också ger oss många möjligheter att skapa bättre och mer hållbara samhällen, inte bara för miljön utan också för människor. I städer som Milano, Rom, London, Paris och Barcelona har miltals med bilväg gjorts om till gång och cykelvägar. I Paris har nio långa cykelstråk från förorter in till centrum börjat byggas och i Paris har de beslutat att ta bort 70% av parkeringsytan till förmån för annat. Sverige borde följa efter den globala trenden att bygga mer transporteffektiva städer och minska utsläppen och förbättra luftföroreningarna.

Att minska bilismen gynnar alla men i slutänden ger det en mer jämlik tillgång till det offentliga rummet vilket gynnar arbetarklass och låginkomsttagare. Vi föreslår i budget en satsning på moderna och hållbara städer för att bland annat

Utbyggnad av gång- och cykelbanor.
Ta bort parkeringsplatser och gör grönområden eller energieffektivare bostäder
Stöd till cykelpooler,bilpooler/bildelning
Stöd till bilfria städer/områden
Pendelparkering med laddstolpar utanför städerna
Urban godstransportlösning med logistikcenter och koordinering av transporter

Reduktionsplikten
Målet med reduktionsplikten är att klimatpåverkan från diesel ska minska med 66% till år 2030 jämfört med ett helt fossilt alternativ och klimatpåverkan från bensin ska minska med 28%. Detta uppnås genom inblandning av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel. Reduktionsplikten menar många har varit avgörande för omställningen och minskade utsläpp från en sektor som är svår att ställa om. Ska Sverige och EU arbeta vidare med reduktionsplikten är det viktigt att den baseras på tillgång på hållbar biomassa, utan negativa effekter på biologisk mångfald och andra miljömål.
Regeringen har gett Energimyndigheten i uppdrag att analyser om reduktionsnivåerna för bensin och diesel för perioden 2024-2030 bör ändras. Rapporten förväntas vara klar i september i år.

Det finns mycket att arbeta kring transporter och nedan kommer en sammanfattning av några av de saker vi drivit under mandatperioden

Ge kommuner och regioner rätt att besluta om trängselavgift
Möjliggör för kommunerna att differentiera parkeringsavgifter
Inför gröna res- och transportplaner
Begränsa externa köpcentrum
Sänk bashastigheten i tätorterna
Förenkla regelverk för att konvertera begagnade bilar till fossilfri drift
Utveckla laddinfrastrukturen i hela landet.
Inför avståndsbaserad vägslitageskatt för tung trafik
Stärk tillgång till alternativ förnybara drivmedel i landsbygder
Landsbygder bör kompenserar för höjda drivmedelsskatter
Stärk landsbygden tillgänglighet för digitala kommunikationer
Inför nytt reseavdrag

V har bästa politiken för att ställa om till hållbar livsmedelsproduktion

I Svensk mat och miljöinformations valenkät har partierna fått svara på frågor kring hur vi vill arbeta för hållbar mat och minskad köttkonsumtion

Vilka politiska styrmedel förespråkar ni för att minska miljö- och klimatpåverkan från vår matkonsumtion?

Att minska miljöpåverkan från livsmedelsproduktionen är en central del av omställningen och Vänsterpartiet driver en rad frågor kring detta. En prioriterad frågor för oss har varit att driva frågan om minskad köttkonsumtion. Köttkonsumtionen har ökat med c:a 40 % sedan 1990-talet och vi äter ungefär dubbelt så mycket kött per person i Sverige som det globala genomsnittet. Vänsterpartiet vill se ett mål om en minskad köttkonsumtion om minst 25 % till 2025 jämfört med dagens nivåer.

Vänsterpartiet vill också se en handlingsplan för hur miljö- och klimatpåverkan från livsmedelskedjan ska minska. Vi driver också på för ökad andel vegetarisk kost inom den offentliga verksamheten som skola och vård.

Vi vill också se satsningar på att minska matsvinnet, och att t.ex. skolor som arbetar för att minska matsvinnet ska få stöd för det. Det behövs också utbildande insatser för bland annat kökspersonalen men också förutsättningar att arbeta mer klimatsmart i de offentliga köken.

Det ekologiska jordbruket har stora miljöfördelar då kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte används. Vänsterpartiet vill därför främja en ökad omställning från konventionellt jordbruk till ekologiskt. Därför vill vi se ökat stöd för den omställningen.

Sverige behöver också en ny bekämpningsmedelsskatt till dess att vi helt lyckats fasa ut kemiska bekämpningsmedel. Vi vill se en differentierad beskattning av växtskyddsmedel som ökar med medlets giftighet. Intäkterna bör sedan återföras till lantbruket för att utveckla hållbara växtskyddsmetoder.

Sverige behöver också värna vår bördiga jordbruksmark. Åkermarksarealen fortsätter minska i Sverige samtidigt som exploateringen av den fortsätter att öka. Dagens planerade styrmedel och förutsättningarna för att långsiktigt bevara jordbruksmarkens produktionsförmåga är otillräcklig. Vänsterpartiet vill också se miljöstöd för bland annat blommande slättbygder och betesmarker.

Hur har ni arbetat under den senaste mandatperioden för att ta fram och börja använda politiska styrmedel för ett hållbart livsmedelssystem?

Vänsterpartiet har i budgetprocessen drivit för ökat stöd för omställningen till lantbruket och med det livsmedelsförsörjningen. Vi har tillfört två nya budgetposter som handlar om investeringsstöd för fossilfria maskiner och fordon inom jordbruket tillsammans med en biopremie inom jordbruket.

I budget har vi också lagt förslag om klimatanpassning av jordbruket för att hantera ett förändrat klimat, för att främja produktion och förädling av växtbaserade livsmedel och stärkt stöd för betesmarker. Vi vill också se ekonomiska satsningar på det ekologiska jordbruket och införa en skatt på konstgödsel. Vi föreslår även satsningar på lokala slakterier och kvarnar för att möjliggöra lokalproduktion av mat och minska omfattningen av de djurtransporter som ändå sker. Vi vill också se ökade miljöstöd för lantbruket med bl a satsningar på blommande slättbygder.

Har ni under den senaste mandatperioden arbetat för att minska konsumtionen animaliska livsmedel? Vad har ni i så fall gjort på detta område?

Vänsterpartiet har flertalet gånger under mandatperioden lagt motioner med förslag för att minska konsumtionen av animaliska livsmedel. Framför allt har vi drivit frågorna så som beskrivit ovan både i motioner och i samband med budgetarbetet. Vi kommer fortsätta att driva frågan om minskad köttkonsumtion nästkommande mandatperiod också.

Expertkommentaren på Vänsterpartiets politik:

Vänsterpartiet är en tungviktare när det gäller klimatpolitik och mat. Som enda parti har man satt ett mätbart mål på hur mycket köttkonsumtionen bör minska. Man har också motionerat om att den offentliga sektorn bör gå före när det gäller omställningen till en mer hållbar kost där växtbaserat är grunden och vill ha klimatskatt på mat.

Jämfört med alla andra partier är V (tillsammans med MP) de enda två partierna som har en politik värd namnet när det kommer till mat och klimat.

Dags att stoppa industrifisket i Östersjön

Östersjön är ett hav som under decennier fått utstå mycket och förvaltningen har gjort att vi idag i princip har förlorat torsken, är på väg att förlora strömmingen och under vägen förlorat vårt kustfiske. Men än är allt inte förlorat och även om mycket behöver göras finns möjligheten att vända trenden om vi sätter en förvaltning som utgår ifrån havets och naturens ramar och bortser ifrån industrifiskets kortsiktiga vinster.

Dagens svenska och europeiska fiskepolitik utgår ifrån att så ofta det är möjligt ta upp så mycket fisk som möjligt. Den ekonomiska logiken grundar sig på principen att maximal vinst ges vid maximalt uttag. Det är ett kortsynt sätt att se på det. För det första kan man fråga sig för vem den ekonomiska vinsten uppstår? Idag skulle man kunna säga att den stora vinsten går till ett fåtal industrifiskare och att vinsten från beredningen går till Danmark som tar emot fångsten. Sverige får liten del av den kakan.

För det andra kan man fråga sig om det inte finnas annat man vill uppnå än vinsten per fångat ton. För när vi tillåter industrifisket, det pelagiska storskaliga strömmingsfisket att ta upp den stora delen av vår strömmingskvot så förlorar vi också andra fiskare, kustfiskare, som fiskar under andra förutsättningar och med andra metoder och för andra syften. Kustfiskare som för med sig mervärden till Sverige som många av oss utan att tänka på det värderar högt och skulle sakna om de försvann.

Surströmmingen är ett sådant exempel. En självklarhet i Sverige som nog ingen trodde kunde försvinna, men det är precis det vi ser håller på att hända. När industrifisket fiskar upp stora mängder långt ut till havs, när bestånden inte tillåts växa till sig och strömmingen blir allt mindre och allt färre i antal nära kusten så är det kustfisket och beredningen i Sverige som drabbas först. Det är inte bara en livsmedelsproducent som försvinner utan också en viktig del av svensk matkultur som riskerar att gå förlorad.

I slutänden behöver vi fråga oss vilket fiske vi vill ha och vilka mervärden vi vill att det ska föra med sig. Om målet med vårt fiske är att vi ska ha så få fiskare som möjligt, som fiskar så långt ut till havs som möjligt och som landar främst i ett annat land och som sedan säljer fisken till foder – ja då är vi så gott som i mål. Men är vårt mål att fler ska kunna försörja sig på ett yrkesfiske, att fisket ska ske kustnära och att landningarna likväl som beredningen ska ske i Sverige. Om vårt mål är att merparten av fångsten ska gå till humankonsumtion och ske inom naturens ramar, ja då ser var och en av oss att vi har en lång väg att gå.

För Vänsterpartiet är det självklart. Vi har länge sagt att industrifisket inte hör hemma i Östersjön och därför har vi också varit starkt pådrivande till att flytta ut trålgränsen. Men utvecklingen visar att det inte räcker, därför behöver vi ett stopp för industrifisket i Östersjön och samarbeta med länderna runt oss för att se till att det blir verklighet. Vi måste också se till att få flera skyddade områden som gör att strömmingen tillåts att växa till sig och vi behöver en lägre kvot som ger strömmingen möjlighet att återhämta sig.

Vill vi inte se den sista strömmingen simma genom Östersjöns vatten, är det nu vi måste agera.

Klimatomställning är landsbygdsutveckling

Landsbygdsutveckling och klimatomställning går hand i hand. På många platser upplever man att landsbygden är eftersatt och inte får det stöd för att utvecklas som behövs. Det här behöver vi komma till rätta med.

En del har fått för sig att landsbygdsutveckling inte kan gå hand i hand med klimatomställningen, att landsbygden bara kan fortsätta leva om vi fortsätter att tillåta att skogsbruk bedrivs på samma sätt som idag, om köttkonsumtionen hålls på fortsatt höga nivåer, om vi får fortsätta köra fossila fordon och en ökad jakt på våra rovdjur. Det är så klart inte alls sant och en förenklad debatt som reducerar landsbygdens behov till de här sakerna gynnar ingen och allra minst landsbygden.

Landsbygdens fall har inte skett utifrån ett påstått hot om att vi en dag kommer köra elbil istället för fossilbil. Grunden för varför många idag upplever det svårare att leva på landsbygden finns istället i förlorad samhällsservice och arbetstillfällen. Det är inte konstigt att en bygd tappar framtidstro när först butikerna börjar försvinna, sen vårdcentralen, följt av skolan, arbetstillfällena i skogen, jordbruken som centraliserar sig och så vidare tills vad som är kvar, om man har tur, är en pizzeria och en obemannad bensinstation.

Ska vi bygga hela Sverige starkt behöver vi ge hela landet förutsättningar. Det är politikens ansvar att se till att det blir så, för marknaden är inte intresserad av att hela Sverige ska leva, marknaden är intresserad av att tjäna pengar och pengar tjänar man där det finns som mest folk. Samhällsservice handlar om något annat, inte att erbjuda en tjänst för att det är lönsamt utan för att den behövs, för att den bygger vårt samhälle starkare och ger vinster bortom företagens kvartalsrapporter. Därför vill Vänsterpartiet se en fortsatt stark gemensamvård och stopp för vinster i välfärden som dränerar samhällsservicen runt om i landet och ger stora vinster till bolagsdirektörer. Därför vill Vänsterpartiet också se att vi åter tar tillbaka det statliga ansvaret för samhällsviktiga områden som post, apotek, el-nätet och telefonin, eftersom det här inte är varor som vilka som helst andra utan saker som alla behöver och ha rätt att ha tillgång till.

När vi ställer om för klimatet kan vi också bygga landsbygden stark igen. Att erbjuda basal samhällsservice och skapa arbetstillfällen i en bygd är ett bra sätt att göra det på eftersom det framför allt minskar resandet men också ger förutsättningar för starka lokalsamhällen.

Men starka lokalsamhällen skapar också arbetstillfällen och dagens brukande av naturen ger väldigt lite av det och sker istället på bekostnad av både den bygd den finns i likväl som på bekostnad av naturen och våra ekosystem.

Skogsbruket har ställt om till ett kalhyggesbruk och det tjänar möjligen skogsägaren en slant på precis när man tar ner och säljer virket, men det skapar inga arbetstillfällen i bygden. Skogsbolaget kommer in, tar med sig personal, tar ner skogen och lämnar bygden med ett sår i naturen och inte ett ytterligare arbetstillfälle skapat. Sen tar det 100 år innan den skogen kan generera arbetstillfällen igen. Därför vill Vänsterpartiet se en utfasning av kalhyggen och att skogsägare som vill bruka skogen på andra sätt ska få stöd att ställa om.

Samma situation är för jordbruken där de små gårdarna slås ut och köps upp av större gårdar som blir allt större. Det gör att lantbruken kommer längre och längre bort från sina lokalsamhällen och borta är tiden då det var självklart att man kunde köpa livsmedel direkt ifrån producenten. Ett starkt lokalsamhälle behöver gå hand i hand med ett jordbruk som ställer om till en hållbar produktion men där också fler ges möjlighet att delta i ett aktiv jordbruk. Det är bra för självförsörjningen men också för vår tillgång på hållbara livsmedel. Därför vill Vänsterpartiet se ett ökat stöd för klimatanpassning för jordbruket och ökat stöd till ekologisk produktion bland annat. Mer om våra tankar för jordbruket kan du läsa här – omställningen kräver ett starkt och hållbart svenskt jordbruk

Varken dagens problem eller framtidens hot mot landsbygden kommer ifrån omställningsarbetet. Istället är omställningsarbetet en fantastisk möjlighet att se till att hela Sverige ska leva och det gör vi genom att ställa om till ett hållbart skogs- och jordbruk, genom att satsa på samhällsservice i hela landet och stötta våra företagare att ställa om till en hållbar verksamhet. Genom att erbjuda möjligheter till grön energi och möjligheter till fossilfria transporter och satsningar på vår gemensamma infrastruktur. Landsbygden ska leva inte bara de närmsta tio åren utan under många decennier framöver, då krävs omställningen.