Vem har ansvaret för klimatomställningen?

Vems ansvar är det egentligen att ställa om, är det individens eller politikens? Är det Sverige eller Indiens, är det mitt eller är det ditt? Svaret är väl egentligen att det är allas ansvar. För det krävs gemensamma insatser för att vi ska nå dit vi måste för att klara att ha kvar en skapligt bebolig planet.

Men samtidigt som vi alla har ett del av ansvaret så har politiken ett alldeles särskilt ansvar. Var än av oss kan inte själva förväntas komma på nästa tekniska lösning för att effektivisera el-bilarna eller för att hitta bästa sättet att odla grödor resistenta mot torka. Var och en av oss kan inte heller förväntas veta vilken produkt i affären som genererar minst utsläpp eller bidrar positivt istället för negativt till den biologiska mångfalden. Politiken behöver ge var och en av oss förutsättningar att göra de bra valen.

Om vi tar bilen som exempel – utan möjliga alternativ till bilen kommer vi fortsätta köra, om vi så bor i stan eller på landet. Ställer bilen gör jag först när jag har ett alternativ, kanske en säker cykelväg, en buss som stannar mer än en gång om dagen och som erbjuder redor till rimliga priser, en järnväg som kopplar samman landet eller en utbyggd ladd-infrastruktur. Erbjuder min kommun eller mitt bostadsområde kanske dessutom möjligheten att äga bil tillsammans genom en bilpool kanske jag till och med väljer att inte äga en bil överhuvudtaget.

Förutsättningarna för allt detta, om det så handlar om laddning av elbilar eller cykelvägar, kontrollerar politiken. Det är genom budget, styrmedel och subventioner som vi väljer vilka projekt som ska satsas på och i slutänden vilket samhälle som kan bli möjligt. Först när politiken sätter förutsättningarna kan jag som individ göra det rätta valet.

Sen har vi alla ett ansvar, att göra de val vi vet är rätt när vi har möjlighet att göra det. Men det största ansvaret har vi på valdagen den 11 september. Då väljer vi alla tillsammans om vi vill ha politiker som tar klimatkrisen och dess lösningar på allvar.

Alla ska ha lika rätt till våra stränder

En av de viktigaste sakerna vi lyckades med när det kommer till miljö- och klimatpolitiken under mandatperioden var att stoppa försvagningen av strandskyddet. Längs med våra stränder har vi några av de viktigaste och mest känsliga livsmiljöerna för både djur och växter. I en tid med en snabb ökad förlust av biologisk mångfald är det inte läge att sätta ytterligare tryck på områden som på många platser är väl exploaterade.

En del hävdar att det är bra landsbygdspolitik att få bygga strandnära men redan idag finns möjligheten att få undantag för strandskyddet i områden där exploateringstrycket är lågt, som här i Dalsland t.ex. där jag bor. Det är rimligt att det kan få vara så för situationen för de 399 sjöarna som finns i Bengtsfors är så klart annorlunda än vad den är i Bohuslän eller Stockholms skärgård.

Runt om i landet finns gott om exempel på där allmänheten stängs ute från stränderna för att skyltar eller stängsel sätts upp som hindrar människor från att komma fram. I Täby har det blivit stora diskussioner kring hur rika villaägare i Täby ockuperat kommunal mark som använts för en helikopterplatta men också för bad för de boende och i Göteborg har badföreningar skapats för att ta betalt för badgäster att få tillgång till vissa stränder. Allt strider mot allemansrätten.

Att ha tillgång till vår natur ska inte vara en fråga om klass. Alla ska ha samma rätt att vistas i naturen oavsett om man har råd med en miljonvilla i Täby eller bor i en hyresrätt i miljonprogrammen. Att försvaga strandskyddet så som regeringen föreslog hade i förlängningen minskat allmänhetens tillgång till stränderna och kraftigt försvagat naturmiljöerna i de områdena som skulle bebyggts.

Man kan tycka att det inte spelar någon roll, vad är ett mer hus när allt kommer omkring. Men i slutänden är våra kustområden kraftigt exploaterade. Det handlar inte bara om bostadshus som ska få ligga 200 meter från strandlinjen, det handlar om båthus, bryggor för bad, förtöjning av båtar, bastu, strandpromenader med mycket mera. Det är mycket vi vill använda våra stränder till och allt påverkar naturen. Kolla under en brygga och du kommer se att där inte finns samma växtlighet som en bit bort, helt enkelt för solen inte når botten. Det spelar roll.

Ett fortsatt starkt strandskydd har visat sig viktigt för flertalet i Sverige. De flesta vill kunna fortsätta att röra sig fritt i vår natur och jag förstår dem. Många turister från runt om i världen kommer också till Sverige för att ta del av den enorma frihet som allemansrätten innebär och som möjliggörs av strandskyddet.

Kommande mandatperiod kommer vi fortsätta kämpa för att strandskyddet ska upprätthållas. 200 meter från strandlinjen är inte en orimligt långdistans att bygga ett hus på och med tanke på hur situationen ser ut med höjda havsnivåer kanske vi alla fall längst våran kust borde fundera på att inte bygga än längre upp från stranden.

FN:s havskonferens startar och målet är konkreta åtgärder.

Nu har FN:s havskonferens, UNOC, dragit igång på plats i Lissabon. Konferensen utgår ifrån Agenda 2030 mål nummer 14, Hav och Marina Resurser (Life bellow water) men också utifrån insikten om behov av strukturella förändringar och delande av kunskap för att nå målen.

Havet är inte en oändlig resurs

Vi står idag inför en klimatkris likväl som en kris för biologisk mångfald, tillsammans med föroreningar och överfiske får våra hav utstå ett hårt tryck. Att haven inte längre är vid god hälsa ser vi på olika sätt, som att fiskbestånd minskar, korallreven bleknar eller att övergödningen ökar för att nämna några problem. Vi har helt klart tagit våra hav förgivet och tänkt att de är en outtömlig källa av resurser.

Det är mänskliga handlingar som gör att havet går ett mörkt öde till mötes. Havsnivåhöjningar, uppvärmning av haven, försurning och växthusgas koncentrationen satte alla rekord under 2021. Ansvaret ligger hos oss. Fördelen med det är att det också är mänskliga handlingar som kan ändra det.

Det finns mycket som behöver göras, men att stoppa överfisket och fokusera på ett ekologiskt hållbart och kustnära fiske är en av sakerna. Då behöver vi börja med att ta bort de skadliga subventionerna för industrifisket runt om i världen och även inom EU. En annan central aspekt är att skydda en större del av havet från mänsklig aktivitet i vissa fall och i andra fall kraftigt begränsa den. Att skydda 30% av haven bortom på internationellt vatten är en viktig del i det, men alla länder behöver även de skala upp sina skyddade områden för att ge haven och allt liv i och kring det möjlighet att återhämta sig.

Konferensens slutmål

I slutänden ska konferensen leda fram till en plan för ett gemensamt globalt ansvar för att möte krisen med havens tillbakagång. Den politiska deklarationen kommer att antas vid det avslutande mötet på fredag och målet är att ha med specifika vetenskapliga och innovativa lösningar.
Vi håller tummarna.

Omställningen kräver ett starkt och hållbart svenskt jordbruk.

Inför valet 2018 lovade Vänsterpartiet att arbeta för ett ekologiskt jordbruk. När Naturskyddsföreningen granskade vårt arbete under mandatperioden så konstaterade de att vi var ett av de två partierna som levt upp till vårt löfte. Något vi är stolta över.

Vänsterpartiet vill stärka det svenska lantbruket och se en livskraftig livsmedelsproduktion i hela landet. Sverige ska producera en större andel livsmedel själva, öka självförsörjningen och öka andelen ekologisk mat likväl som andelen vegetabiliska produkter. Lantbruket bidrar till att vi får en levande landsbygd och möjliggör för människor att bo i större delar av landet. Vänsterpartiet vill prioritera de små och mellanstora jordbruken. Vi tycker att en större del av EUs jordbruksstöd ska gå till dessa både för att det behövs fler som arbetar med ett aktivt lantbruk men också för att vi behöver bort från en utveckling där jordbruken blir industrier.

Världens lantbruk är under förändring på grund av både en växande befolkning, klimatändringar och förlust av biologisk mångfald likväl som kriser runt om i världen. I en sådan situation är det extra viktigt att alla arealer som kan brukas används för livsmedelsproduktion och att åkermark inte växer igen men inte heller används för att bygga köplador, motorvägar eller bostäder på.

För Vänsterpartiet är det viktigt med en livsmedelsproduktion som bidrar till den gröna omställning som vi vet måste göras. Därför vill vi se satsningar på inhemskproduktion, lokala och småskaliga gårdar och ekologisk odling.

Eus jordbrukspolitik främjar idag de stora gårdarna och tvingar gårdar att expandera för att man ser det som effektivt, det sker ofta på bekostnad av miljön och djurvälfärden men gör också att allt färre kan försörja sig på sitt jordbruk.

Vi vill se att Jordbruksstödet fördelas så att det kommer de småproducenterna till del på ett helt annat sätt än det gör idag. Det handlar också om att föra produktionen närmare konsumenten, då vi vet under pandemin sett att det är viktigt för att kunna klara livsmedelsförsörjningen i hela landet under en kris.

Det svenska jordbruket har alla förutsättningar att vara en viktigt positiv kraft i omställningen, både i att bygga en aktiv landsbygd men också i att producera livsmedel som är bra för både miljö- och människa.

Vänsterpartiet vill:

  • att EUs gårdsstöd omfördelas i större grad till små- och medelstora gårdar, lantbruk ska inte industrialiseras.
  • främja jordbrukets gröna omställning med en investeringspott för fossilfria maskiner och fordon inom jordbruket.
  • stötta lokala aktörer med stöd för bland annat gårdsslakteri och kvarnar för att ta produktionen närmare konsumenten.
  • kompensera lantbruket för den succesiva utfasningen av dieselsubventionen inom näring med en biopremie för att öka på omställningstakten.
  • att jordbruket genom stöd klimatanpassas för att klara både extrem torka och skyfall.
  • ha en nationell målsättning för bevarande av bördig åkermark eftersom vi ser att åkermarksarealen fortsätter att minska i Sverige samtidigt som exploateringen av den samma ökar.
  • att det blir förbjudet att bygga externa köpcentrum, framför allt på åkermark.
  • främja förädling av växtbaserade livsmedel som bidrar med mindre klimat- och miljöpåverkan än kött.
  • stärka stödet för betesmarker, som ökar djurvälfärden, stärker den biologiska mångfalden och bidrar till ökad självförsörjning.
  • ökat stöd för ekologiskt jordbruk och en målsättning om 50% ekologisk produktion eftersom vi ser att ekologisk produktion ökar den biologiska mångfalden men också minskar utsläppen.
  • Sverige fasar ut användningen av kemiska bekämpningsmedel
  • ge bidrag till veterinär fältverksamhet för att kunna ta hand om sjuka djur på gårdar. Idag är veterinärbrist och vi behöver även fler utbildade veterinärer.
  • förbättra hanteringen av stallgödsel och minska övergödningen
  • minska djurtransporterna
  • satsningar på blommande slättbygder eftersom många arter och livsmiljöer har minskat i jordbruket pga alltför monotona
  • ökad vallodling
  • se en ökad självförsörjningsgrad i Sverige till 80% för att klara framtida kriser.

Läs mer

Högern vill ha frikort att bruka naturen

I ett betänkande (beslutsunderlag) har en majoritet Miljö- och jordbruksutskottet nu lagt fram ett förslag till beslut som handlar om att inskränka Århuskonventionen i Sverige. Det är inte första gången högern försöker men den här gången lyckades de få en majoritet med sig. Det är en oroväckande utveckling för demokratin.

Århuskonventionen är en FN-förordning och som medlem i EU och också som part till Århuskonventionen så har Sverige åtagit sig att leva upp till konventionen. I den finns det som kallas talerättsregler som ger icke-statliga organisationer tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Det en majoritet i utskottet nu säger är att de här talerättsreglerna är allt för långtgående och för generöst utformade. De hänvisar till att miljöorganisationerna inte är direkt berörda av t.ex. beslut om licens- eller skyddsjakt och därför inte ska ha rätt att överklaga.

Därför vill majoriteten som består av Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att Sverige ska verka för en förändrad utformning av konventionen och därigenom även av den EU-rättsliga regleringen på området som möjliggör en reglering där enbart organisationer som kan anses direkt berörda av ett beslut om licens- eller skyddsjakt ges talerätt.

Oroande utveckling

Beslutet tar i det här skedet enbart fasta på möjligheten att överklaga beslut om jakt, men det är helt klart bara ett första steg. Miljöorganisationernas talerätt har varit uppe för diskussion flera gånger i utskottet förut framför allt kopplat till miljöorganisationernas rätt till rättslig prövning av beslut i skogen.

Det är en oroande utveckling vi ser där högerpartierna gör gemensam sak för att inskränka den demokratiska rätt som Århuskonventionen ger miljöorganisationer och i förlängningen medborgarna. Miljöorganisationerna är i det här läget ofta företrädare och representant för enskilda berörda och att ta bort deras talerätt skulle ge en David och Goliat situation där enskilt berörda skulle stå mot stora intressen som skogs- och gruvbolag eller jaktföreningar.

Svårt förslag att genomföra

Det här beslutet ligger i tiden för den svenska miljöpolitiken. Jag ser återkommande förslag och beslut som gör att Sverige rör sig bort från de nödvändiga åtgärderna som vi behöver göra för omställningen. Det är en tråkig utveckling men frågan är samtidigt hur långt de kommer komma med det här förslaget.

Att ändra en FN konvention krävs att Sverige får med sig en rad länder på en sådan förändring, och samma diskussioner har vi inte hört finns i andra i andra frågor likasinnade länder. Till det har hela EU anslutit till konventionen, och där har Sverige fått kritik för att inte tillräckligt tydligt leva upp till konventionens intentioner. Sverige är alltså redan nu inte ett föredöme i det här avseendet och att Sverige nu så tydligt tar avstånd från en av konventionens viktigaste delar är att helt kasta in ledartröjan i miljöfrågan (förutsatt att man hade den på sig vilket sedan en tid tillbaka är tveksamt om man haft).

I slutänden är det inte så att talerätten används för mycket eller att någon organisation sitter och begär prövning återkommande om sådant som inte borde ges prövning. I slutänden handlar det här om företags, stora bolags och organisationers och politikers vilja att få fortsätta med business as usual utan att någon granskar dem och är framme och petar och ifrågasätter. De vill ha lugn och ro helt enkelt. Det kan man för all del förstå. Allt eftersom människor allt mer får upp ögonen för att mer behöver göras för biologisk mångfald och för att skydda naturen blir också intresset att engagera sig i olika miljöprövningar större. Ett sätt att lösa det är att istället för att inskränka talerätten, faktiskt från början ta hänsyn till miljön och värna de naturvärden som vi alla är så beroende av.

Läs mer här: