En skola för alla

Det som stör mig mest med det fria skolavalet är egentligen inte att någon föredrar att gå på en skola i ett annat område för att där finns vännerna eller att någon väljer en skola utifrån att den har en särskild profil. Det som stör mig mest med det fria skolvalet är att det används som argument för hur man löser problemen i skolan. Säger man att en skola är dålig då är lösning på det att eleverna kan välja en annan skola. Det är bra för dig, säger de. Välj en annan skola så slipper du problemen. Saken med det är att när man säger att någon kan välja att gå på en annan skola, en bättre, så säger man samtidigt att det är okej för vissa att gå kvar på den dåliga. Det fria skolvalet tar bort ansvaret att göra något åt den ”dåliga” skolan. Några går där ju så de måste ju vara nöjda, resonerar de, annars hade de ju bytt skola, eller?

Vi vet att det fria skolvalet har lett till ökar ojämlikheten och främst gynnar de elever med högavlönade och välutbildade föräldrar. Vi vet att det fria skolvalet har ökat segregationen och skapat skolor med sämre status än andra. Det blir en negativ sprial där tillslut varken lärare eller elever vill vara på en skola men tvingas av omständigheterna.

Sverige har ett av de mest marknadsutsatta skolsystemen i världen. Är vi oroliga över att inte hänga med i marknadsliberalismens svängar så kan vi sluta med det nu för där är vi tyvärr bäst i klassen. Marknadssystemet gör eleverna till konsumenter, skolan till producent och utbildningen till en vara. Lärare har vittnat om att de upplever den inställningen från föräldrar som hotar med att ta sitt barn till en annan skola om deras krav inte upprätthålls. Det i sig kan leda till glädjebetyg men också en otrolig press på lärarna och personalen på att vara tillags, varje förlorad elev innebär förlorade resurser som innebär att skolan i längden har svårare att upprätthålla konkurensen.

De resursstarka eleverna med välinformerade föräldrar hamnar på ett ställe och de elever som kommer från svagare hem på ett annat. Den segregation vi har sett så länge på bostadsmarknaden finns så tydligt även i skolan. Valfriheten ser också väldigt olika ut i olika stadsdelar och kommuner. Det finns kommuner som helt saknar privata alternativ eller bara en kommunal gymnasieskola med många mil till nästa alternativ vilket i sig gör det till ett icke-alternativ.

Vänsterpartiet vill återupprätta den jämlika och sammanhållna skolan. Skolan ska lägga grunden för ett liv med möjligheter – inte ett förstelnat klassamhälle. Vänsterpartiet vill inte att elever och föräldrar ska tvingas välja mellan ”bättre” och ”sämre” skolor. Alla ska kunna lita på att skolan närmast hemmet är en bra skola med förutsättningar att ge eleverna den kunskap de har rätt till.

Det finns mycket som måste bli bättre i skolan. Men att låta eleverna och dess föräldrar shoppa efter den bästa skolan skapar inte förutsättningar för den. Det är inte okej att säga till en elev som tycker att sin skola kan förbättras att om du inte är nöjd så byt. För Alliansens partier är det självklart att den som är stark nog alltid ska kunna välja det bästa alternativet. Det är kortsynt, vi säger att ingen ska behöva välja den bästa skolan för alla skolor ska redan vara lika bra. Skola och utbildning är en rättighet för alla, inte bara några få.

Fortsätt läsa ”En skola för alla”

Hur väl tar vi hand om de som behöver oss som mest?

Om vi menar allvar med ett jämlikt samhälle så kan vi inte spara in på de som behöver samhällets stöd som mest. Det sa Jonas Sjöstedt i en intervju till Aftonbladet och det är så sant. Ett samhälles värdighet definieras delvis genom hur väl det tar hand om sina svagaste medborgare.

Rubrikerna om människor som får avslag på sina ansökningar om personlig assistans trots att deras liv hänger på det eller deras livskvalitet avlöser nu varandra. Lika så rubrikerna om människor som nekas sjukersättning och friskförklaras för att bara en korttid senar blir än sämre efter att de tvingats arbeta.

Regeringen har gett försäkringskassan tuffare direktiv, sjuktalen ska ner och det har lyckats. Alltså människor är inte friskare men sjukskrivs i lägre utsträckning vilket ser bra ut i statestiken men inte i verkligheten. Regeringen har också snålat med den personliga assistansen. Då slutar det med att många drabbas direkt. Vänsterpartiet ser också att de domar som underkänner personlig assistans som kommit den senaste tiden också blivit vägledande. Det är ett hårdare klimat.

Vänsterpartiet vill se en skärpning inom LSS, lagen om stöd och service, som är en rättighetslagstiftning. LSS finns för att de med funktionsnedsättnignar ska ha rätt till assistans för att leva ett så normalt liv som möjligt. I samma intervju säger Jonas Sjöstedt att det är dags att lagen får bli vad den är tänkt att vara, en lagstiftning som hjälper människor.

– Vi har råd med en personlig assistans som behandlar dem som behöver det väl. Vi har ett enormt överskott i budgeten, vi har också föreslagit skattehöjningar på exempelvis aktieintäkter. Det är inte det som är problemet, säger Jonas Sjöstedt.

Hur det än är med pengar så handlar LSS och sjukersättningen om vilket sorts land vi vill vara. Det handlar om vi vill vara ett land som nekar en nio månader gammal bebis assistans trots att vi vet att det riskerar hennes liv eller nekar sjukersättning till någon som går på dialys tre gånger i veckan. Det är ett sådant land som vi är idag, ett land för några få.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land för alla och vi vet att det är möjligt att uppnå. Vi behöver bli landet som ser människans behov och ger hjälp utifrån det. Vi kan inte få fler rubriker om människor som nekas den mest basala hjälpen att leva ett ävrdigt liv eller ens ett fungerande liv. Vi kan inte spara mer på de som behöver samhället som mest. Vi behöver ett samhälle för alla, inte bara några få. Fortsätt läsa ”Hur väl tar vi hand om de som behöver oss som mest?”

LRF Debatt i Rotviksbro

Igår var det en traditionsenlig debatt på Rotviksbro utanför Uddevalla tillsammans med LRF. Temat för dagen var självförsörjning och livsmedelsstrategin, som vanligt är det mycket som inte blir sagt och denna gången kanske mer än annars. Här är lite av vad jag hade sagt om tillfälle getts.


Vänsterpartiet var med och beslutade om livsmedelsstrategin som antogs 2017. Det är den första livsmedelsstrategin och som många av åhörarna under debatten uttryckte så är det absolut på tiden. Visionen för den här strategin är att den svenska livsmedelskedjan år 2030 är globalt konkurrenskraftig, innovativ, hållbar och attraktiv att verka inom.Det är en bred överenskommelse och så klart kommer alla partier arbeta vidare med den utifrån sina ideologiska ståndpunkter. Vänsterpartiet vill ha starkare krav på att livsmedelsproduktionen sker inom ramen för naturens resurser. En ökad svensk produktion av livsmedel är fokus men för oss är det viktigt att de livsmedel som produceras gör det med låga utsläpp av växthusgaser och liten miljöpåverkan.

Vi ska inte sänka oss till lägre nivåer.
Den svenska matproduktionen står sig stark för att den har hög kvalitet och det har den för att vi har starkare djurskyddslagar och högre krav på bland annat antibiotika användningen. Det är bra. Det skapar också svårigheter eftersom det ger bönderna högre kostnader gentemot bönder i andra EU-länder. Däremot är vägen att gå inte att sänka kraven på våra bönder i Sverige, vi har nått långt och viktigare är att se att de andra EU-länderna följer efter. Att det sedan finns regelverk som inte tillför ökad kvalitet eller djursäkerhet är säkert sant och det är då dessa regelverk vi kan se över och förenkla till nytta för alla.

Vi kan minska köttkonsumtionen utan att minska den svenska köttproduktionen, det handlar om att minska importen.

Vänsterpartiet vill se en ökning av produktionen av ekologiska livsmedel och vegetarisk mat. Vi är övertygade om att mer vegetarisk mat skulle kunna vara en bärande del av den svenska livsmedelsstrategin. Att minska köttkonsumtionen är också ett viktigt steg ur miljöperspektiv. Vi importerar idag stora mängder kött och om vi minskar importen och så kan vi minska vår köttkonsumtion utan att det påverkar den svenska köttproduktionen. EU:s jordbrukspolitik är ett hinder för att gynna lokal, nationell och ekologisk hållbar jordbruksproduktion. För oss är det viktigt att jordbrukspolitiken åter igen blir en nationell fråga.

Självförsörjning ett viktigt mål.
Sverige har under de senaste 20 åren genomgått en stark urbanisering. Det gör att vi ser att jord, skog och lantbruk tillsammans med livsmedelsproduktionen får en allt mer undanskymd position. Sverige har gått från att ha en hög självförsörjningsgrad på livsmedel till att ungefär hälften av alla mat som äts idag importeras. Lantbrukare och de många andra aktörerna som sysselsätter sig inom livsmedelsbranschen har fått allt sämre förutsättnignar.

En ökad livsmedelsproduktion ger produkter som är producerade med högre miljö- och djurskyddskrav och en ökad närhet mellan konsumenter och producenter. Det bidrar också till ett öppet landskap och att fler jobb skapas i Sverige. Dessutom får det effekten att vi nyttjar vårt landskap och våra naturtyper för produktion som lämpar sig här, istället för att utnyttja resurser i andra länder. Vi vill att mer mat ska produceras, förädlas och konsumeras lokalt. Hela 90% av svenskarna anser att det är viktigt att veta varifrån maten kommer, från vilket land och vilken region. Därför är en ursprungsmärkning ett viktigt steg.

Sommarens torka ställer krav på åtgärder.
Vänsterpartiet sa redan i sommras att staten borde ge lant- och jordbrukare det stöd de behöver för att klara sommarens torka. Vi står fast vid det. Vi tycker det är bra att regeringen redan då sökte pengar från EU men ser också att Sverige har en stor kapacitet att göra mycket mer. Sverige har 40 miljarder i reformutrymme så vi har råd att hjälpa lantbrukarna, det finns helt enkelt inget att fundera på. Staten i samråd med LRF bör se över behovet och hur man bäst stöttar upp för att alla ska klara sina verksamheter till nästa sommar. Sedan är det inte långsökt att tänka sig att vi återigen står inför samma situation nästa sommar, det är därför som det är så viktigt att vi också skapar långsiktiga lösningar för lant-, jord-, och skogsbruk.
Stad och land behöver varandra
Dagens jord-, skog-, och lantbrukspolitik utgår alla från ett stadsperspektiv. Som Po Tidholm skriver så skickar staden beställningar och propåer – staden vill ha ekologisk mat, mer biobränsle och fler laddställen på väg till torpet. Livmedelproduktionen finns för att försörja staden med mat i första hand, i andra hand för att försörja bonden själv eller för att ta hand om vår landsbygd. När vi pratar om en livsmedelsstrategi så är det också viktigt att vi talar om dessa värden. Vi måste bestämma oss för att jordbruket är viktigt. Alla vill egentligen se en stark landsbyggd med alla de fördelar det medför.
För oss är det självklart att det är de som arbetar för ett hållbart Sverige inte också ska betala det högsta priset. Det ska vara lätt att göra rätt, säger man ju och det är sant. Istället handlar miljöomställningar om att de som har störst klimatpåverkan också ska vara de som betalar för den. Subventioner för landsbygden är en viktig väg att gå där behovet av både bil och lantbruksmaskiner är större än på Avenyn i Göteborg.

Fortsätt läsa ”LRF Debatt i Rotviksbro”

Mindre makt åt banken och billigare bolån.

Bryr ni er om annat än hyresrätter? Frågade en förvånad följare oss på Facebook igår när Vänsterpartiets krav på bankerna presenterades som skulle innebära en betydande räntelättnad för den som äger egen fastighet. Så klart vi bryr oss om annat än hyresrätter. Att man tycker om det ena utesluter inte det andra, däremot ser vi tillskillnad från den borgerliga kanten att alla inte kan äga sitt hus, alla vill heller inte äga sitt boende och då ska det finns plats för dem också.

Vänsterpartiet vill nu ge mindra makt åt bankerna och ett billigare boende för de som äger en fastighet. Vad det handlar om är att göra bankerna skyldiga att redovisa den så kallade STIBOR-räntan, som är den svenska internbankräntan. Denna ska sedan utgöra basen för den fortsatta förhandlingen mellan kund och bank om bostadsräntan. Bankerna ska sedan vara skyldiga att redovisa påslaget på STIBOR-räntan uttryckt både i procentenheter och i kronor.

Hahahaha…. skrattar Swedbanks VD när hon får frågan om bankerna tjänar bra på bolåneräntan.

Förslaget skulle kunna innebära uppemot 1200 kronor i besparing på ett bolån på 2 miljoner kronor. Pengar som idag går till bankernas direktörer. När Swedbanks VD Brigitta Bonesen får frågan av Expressen om hon tycker att de tjänar tillräckligt på bolånen så skrattar hon. Det har hon anledning att göra. Förra året fick hon en lön på 14,1 miljoner kronor, trots att utvecklingen för Swedbank då pekade neråt.

En stor del av bankernas vinster kommer från bolånen och tillsammans gjorde de fyra storbankerna förra året en sammanlagd vinst på hela 106 miljarder kronor. Samtidigt har också deras vinst på bolånen ökat de senaste åren, deras bolåne marginal har ökat med 500% sedan 2009. I Finland har utvecklingen gått åt motsatt håll. Där har bolånemarginalen minskat med 42% sedan 2013 till stor del på grund av att bankerna där uppmanas att redovisa STIBOR räntan.

Lånar man pengar till sitt boende ska man samtidigt inte behöva bidra till en bank vd:s miljonlön. Förslaget kostar inte skattebetalarna något utan det är storbankerna som står för kostanderna. Det visar att det går att skapa en bättre ekonomi för hushållen utan att göra skattesänkningar. De enda som inte gläds åt förslaget är väl bankerna, men syftet med förslaget är inte heller att göra de glada. Det är att göra samhället mer jämlikt och ge vanligt folk en bättre vardag och en bättre eknonomi.

Utvecklingen mot en bättre miljö kan inte gå för fort.

Under Västerhavsveckan deltog jag i en debatt om miljön i allmänhet men havet i synnerhet. Vi fick tre minuter på ett inleda och här är ungefär vad jag sa, under de tre minuterna om de hade varit längre än tre minuter.


En av veckans nyheter som inte fått särskilt mycket uppmärksamhet är att även om vi lyckas nå det tvågradersmål som vi satt för att förhindra utvecklingen och förödelse på jorden så kan det ändå vara försent. De två graderna kan alltså vara mer än tillräckligt för att vi ska få en klimatsituation som vi inte kan vända. Hur många fina tekniska lösningar vi än kommer på så kan det alltså redan vara försent. Att vi inför en sådan nyhet inte stannar upp och gapar, tittar på varandra och säger – vi måste göra något och vi måste göra något nu! Är en gåta. Troligen är det för att det går att stoppa huvudet i sanden. Låter man bli att läsa klimatrapporter eller nyheternas finstilta sidor så kan man leva vidare och tro att allt är som det ska.

Tempot för att ta fram nya tekniker måste öka.

Men förändring måste till och i den förändringen av hur vi lever och hanterar vår jord spelar haven en avgörande roll. Haven är jordens största ekosystem och det ekosystemet är hotat. Överfiskning, övergödning, och utsläpp av farliga ämnen är bara några hav havets faror. Läget är akut och vi kan inte vänta. Vänsterpartiet vill se ett Klimatlyft i Sverige. Vi måste satsa på förnybar energi och utveckla teknik för vågkraft, havsbaserad vindkraft och solenergi. Tempot för att ta fram de här teknikerna i större skala måste öka och mer resurser krävs till forskning. Tekniken är än så länge dyr och vi vill se riktade stöd och subventioner för att utveckla den.

Plasten
Plast i våra hav är ett alvarligt problem, men på inget sätt nytt. Nya studier från i våras visar däremot att mängden plast i haven är betydligt större än vi tidigare trott. Vissa studier menar att det är uppemot 16 gånger så mycket plast i haven än vi tidigare förutspått. Förbundet på mikroplaster i kosmetika var välkommet, lika så reformen att ta betalt för plastpåsar. Vi ser att användningen minskar. Plastpåsarna har varit symboliska och kanske med rätta eftersom 30% av den plast som finns i våra hav är just plastpåsar. Vänsterpartiet har inte tagit ställning för ett förbud mot plast i sin helhet, men jag menar att det inte kan uteslutas. Ett förbud mot plastpåsar helt och hållet och engångsplast hade varit en bra början.

Städningen av våra stränder är en viktig del av arbetet men också att ta fram och använda tekniker som låter oss ta upp stora mängder plast från haven. Frågan om plast handlar vid sidan av själva materialet och dess förödande konsekvenser också om vårt sätt att leva. Vi lever fortfarande efter devisen slit och släng och tillverkar produkter som inte är tänkta att hålla mer än ett år istället för en hel livstid. På så sätt skapar vi onödiga mängder avfall som alla är med och påverkar miljön och haven. Vi ser också att ju djupare ner på havens botten plasten hamnar desto längre tid tar det för den att brytas ner och det är en skrämmande tanke eftersom vi ju vet hur lång tid det tar för plasten att brytas ner på land.

havHavets många roller
Fisket har stora sociala, kulturella och rekreativa värden förutom de ekonomiska och det är viktigt att vi ger det förutsättningar att överleva. När det kommer till fisket så vill vi stödja det småskaliga fisket och se att en del av fiskekvoten avsätts för det fisket. Det skulle ge fler arbetstillfällen per fångat ton fisk och också öka värdet på fisken. Trots flera åtgärder är många fiskarter fortfarande rödlistade och EU:s kvotsystem är en del av det problemet. Problemet finns också med föroreningar, illegalt fiske och stora fiskeflottor som använder redskap som skadar havens mångfald.

Morgondagens hav behöver vi bygga upp idag. Ett hav som om fem år fortfarande utsätts för plastskräp, föroreningar, övergödning och överfiskning, tror jag ingen av oss vill se. Därför är det viktigt att vi agerar nu. Havet kan inte vänta.


När vi hade gått laget runt fick vi alla några frågor från publiken, det här är två av dem.

Går utvecklingen (mot en bättre miljö) tillräckligt fort? återvinning
Tillskillnad från de andra deltagarna måste jag säga att, nej, utvecklingen går inte tillräckligt fort. Vi ser inget som antyder att mängden plast eller föroreningar på det stora hela minskar i våra vatten. Vi ser inte heller att klimatförändringarna stannar av, istället säger dagens nyhet om att vi snart kommer gå in i en fas som vi inte kommer kunna ta oss ur. Det går inte tillräckligt fort när människor köper stora bensinslukande bilar och kör korta sträckor inne i våra städer, eller när Vattenfall fortsätter att använda kol i Tyskland eller när vi fiskar räkor längs västkusten, skickar dem till Kina och skalar dem och sedan skeppar tillbaka dem och säljer dem här och kallar dem för västkusträkor. Det går inte tillräckligt fort. Det är så enkelt. Det är inte något som är speciellt populärt att säga, men vi kan inte stå och tänka att en generation i framtiden kommer komma på någon teknisk lösning som kommer ta oss ur hela problemet med ett klick. Det kommer krävas arbete ifrån oss alla, enskilda personer, från samhället och från politiken. Ingen kommer kunna lösa detta ensam utan det är bara tillsammans som vi kan vända utvecklingen.

vattendroppe blå

När vill ni förbjuda cancerframkallande ämnen att släppas ut i havet?
Det finns bara ett svar på det och det är nu, så snart som möjligt. Alla typer av utsläpp i haven av kemiskt farliga ämnen måste vi ha visionen om att stoppa så snart vi bara kan. Det finns ju ingen rimlighet i att säga, ”vi fortsätter ett par år till, sen tar vi tag i det”. Om det handlar om material på båtar, redskap, om rening av vatten från våra hushåll, industrier eller jordbruk. Det vatten vi släpper tillbaka till naturen ska vara rent. När vi är små får vi lära oss att gör man sönder någons leksak som man fått låna så lagar man den, det är samma sak med vattnet. Vi kan se det som ett lån från naturen, då är det ganska oartigt att lämna tillbaka det smutsigt på gränsen till livsfarligt.